måndag 31 oktober 2011

Min plan:

تهیه

Skapa goda förutsättningar för evigt liv genom att:
1. Angripa hur att undvika uttråkning i evigheten genom att:
2. Förbereda inträdet så att du kan gå in där med mesta och bästa själsliga utrustning, så att du sedan kan:
3. Slappna av.

söndag 30 oktober 2011

Hög förhoppning (full version)

Om man inte ständigt blev äldre, tröttare och fulare skulle man kunna köra vidare - utveckla, finslipa - försköna i tillvaron!
Men istället blir man bara äldre, tröttare och fulare...
Så vad e grejen?
Vad gör man nu då allt väsentligt är gjort?
När allting annat redan är tänkt och känt.
Ska man nu behöva gå åstad och faktiskt försöka göra allting annat också?
Eller ska man istället nöja sig med hoppet om en bekväm död?
++

54 &½ år.
Allmän varning!
Allt kommer att bli sämre.
Jag känner det i mina celler
Att leva utan hopp

Peripeti on ways!

En ny TV
En snyggare soffa

Vad är det för fint med hopp om man tänker efter?

Är det inte människans stora gissel - detta att allt måste bli bättre hela tiden.
Och större, och mer...
Vi är giriga varelser, där ligger problemet; att vi aldrig kan nöja oss med det som är.
Hoppet är en sjuk gen - en återvändsgränd.

Jag hoppas på att få dö på marken.

/Hasse 54

Hög förhoppning

Jag hoppas på att få dö i marken.

/Hasse 54

fredag 28 oktober 2011

Gudars skymning!

Det råder olika bud här. Ska det vara hörseln eller hoppet som är det sista som överger en människa?
Självklart ett jämförande mellan päron och äpplen eftersom hörseln är ett grundsinne, till skillnad ifrån hoppet som ju är en känsla som också erfordrar någon form av medvetenhet.
Om vi begränsar oss till människor i vaket medvetandetillstånd så skulle alltså hoppet kunna vara den sista bastionen.
Men vad är det då vi hoppas på? Frågan är förstås påklistrad - i och med att alla redan vet precis vad det handlar om: Att vi hoppas på att få slippa utraderas - försvinna...

Men hur vill vi egentligen ha det - vill vi då leva för evigt?
Nä, vi vill - orkar - inte leva för evigt. Det är vi för små och för trötta för, men vi vill - orkar - ändå hoppas på någonting - s l i k t.

För att komma runt problemet har vi utrustat oss med en tillvalsmöjlighet; gud.

Gud har ett utomordentligt stort rike någonstans i en annan dimension av verkligheten dit vi, om vi vill, får komma då våra små kroppar slitits ut eller gått sönder. Eftersom gud inte är rasist eller liknande så är alla välkomna - åtminstone efter genomgånget eldbad. Vad gäller växterna så finns för deras öden ännu inget uttalat. Personligen lutar jag dock emot att även dessa ska få slippa att bli kastade rakt ut i tomma intet.
Då universum är oändligt och dessutom har funnits i oänderliga tider så är det som så att gud har fått en väldig massa permanenta gäster hos sig. Ett av problemen gud brottats med är att försöka hålla isär alla grupper och generationer så att livet, ja.. eller [host], för dessa ska kunna te sig så hemvant som möjligt under hans hand. För detta ändamål har gud givit alla grupperna varsit eget litet underrike att rumstrera i.
Nu är det det att eftersom fortplantningen även i guds rike fortskrider oförtrutet så måste också nya under-underriken skapas ideligen.
Gud orkar - sin allsmäktighet till trots - själv inte längre med att övervaka allt detta, varför han småningom börjat skapa och tillsätta nya gudar till varje nytillkommet rike i gudariket...

Lyssna nu här!
Dessa gudar har, efter ett samråd med gud fader själv, nyligen tvingats till ett drastiskt beslut. Gudarna hade nämligen räknat på den exponentiella verkan av ständigt nytillkomna underriken och kommit fram till att det redan till nästa möte skulle komma så många nya gudar att ett meningsfullt samråd ej längre skulle bli möjligt!
Man fann ingen annan lösning på problemet än att tillsvidare bannlysa all fortplantning - i himmelriket. (!)

- Jag är skeptisk.

tisdag 25 oktober 2011

Rena

MS Rena

Prolog:
Det har meddelats att pingviner skulle kunna utrustas med hemstickade skyddsvästar till hjälp att hålla värmen och för att förhindra att de slickar i sig mer olja sedan de blivit insmetade av ett oljeutsläpp i Nya Zeeland.

Dialog:
Kapten; - Helvete! Se hur du kör!!
Styrman; - Se?... Hur menar du då?

Epilog:
Jag har börjat oroa mig för framtiden. Jag menar lååångt in i framtiden. Jag menar att en pingvin iförd stickad väst, sedan doppad i tjockolja och därefter nedgrävd djupt i sanden...
- vilket j-a fossil att ta ställning till!

Förslag: Sätt åtminstone en tag på västen som förklarar att att den är man-made.

fredag 21 oktober 2011

Experten


"Jag säger det bara en gång!
Vi är förstås rökta,
som allt annat.
Häng inte läpp!
Gör nåt vackert
istället."

*

Läget

Gilla läget?
Det finns
....
Jag tittar ut över en blekgrå bakgård.
Kall.
Det finns liv.
Mer är det inte.
Blir det inte.
Utan sol.
Idioter!
Vi.

*

tisdag 18 oktober 2011

Kära land

Slutligen hade den så upphört. Malströmmen av mejl. Eje kände ett obehagligt tomrum ersätta den tumörliknande känsla som lägrat hans hjärna sedan stormen drog igång. Nu skulle arbetet överlåtas på advokater och jurister på banken och hos fastighetsmäklaren.
Läget för tomtgränsen hade visat sig vara omöjligt att enas om. Ingen hade funnit den gordiska knuten. Nu måste barndomsparadiset säljas.
Ett halvsekel av planer, slit och drömmar skulle nu föras in i historiens katakomber.
Mormors nyinköpta gungstol brann fint i öppna spisen med magiska stunder i solen, under stjärnhimlen.

Syskonen skulle aldrig mer tala som vänner.

*

fredag 7 oktober 2011

Sånt e livet

- Var går gränsen mellan falskhet och att bara dölja?
- Det bestäms av vem eller vad som ska skyddas.
- Men om du vill skydda allt och alla då?
- Det går under otydlighet och har ett pris.
- Vad är priset?
- Du blir totalt ensam bland människor.
- Kan det vara värt det?
- Förvisso, men bara om du älskar dig själv tillräckligt.
- Hur mycket är tillräckligt?
- Mer än livet.

Skit

Öjvind blev förföljd.
Öjvind blev beskjuten.
Öjvind blev åtalad.
Öjvind sket i allting.
Öjvind la tillbaka mossan och trampade till.
Öjvind hade rätt
att äta

*

onsdag 5 oktober 2011

Rosenaward!

Kalle Byx har nyligen ärat mig med en Rosenaward. Eftersom jag alltid varit ett stort fan av KB's geniala skriverier på puffen känner jag mig förstås särskilt uppmuntrad och hedrad och hoppas att det ska hjälpa mig att uppstå ifrån de döda....
Tack KB för din uppmuntran!! :-)
Jag skickar awarden vidare till SofiaZim a.k.a. Frankie 泪水 för hennes unika berättarkonst, till Anna för att jag helt enkelt älskar allt hon skriver och saknar henne, och till Cecilia Haupt a.k.a. MOTORHUVUD för att hon ska återuppta kläckningen av sina färgglada ägg!
Åsså vare två frågor att besvara:
1. Varför började du blogga?
Blogga? Jag puffar... ursprungligen inspirerad och faschinerad av marmorias skapande. Jag är eg. ingen språkmänniska, men älskar kommunikation!
2. Vilka bloggar följer du?
Jag skummar periodiskt runt i 'puffosfären', huvudsakligen.