Biologiredovisning

År 4.000.000+1

- I dag ska Gwyt berätta om zapiens-epoken, den som vi hade uppe i förra tankten.
Varsågod Gwyt!

Gwyt slank ut ur sin hängpung och tog sats uppför trapprännan. Efter ett par försök
gav hon dock upp och bestämde sig för att slingra sig upp bakvägen istället - till
klassens stora förnöjelse. Den gamla skolsalen var inte typ-2 anpassad. Oftast brukade
hon ändå klara det ganska fint, men nu, bärandes en binge med fossilavgjutningar i
bakhänderna, lyckades hon inte.
Klassens skadeglada skrockande och den otympliga påsen hade tillsammans höjt både
hennes adrenalin och blodtryck så att en berusningsliknande känsla nu överskuggade
den inledande nervositeten. Det behövde hon. Slutligen uppkrupen i talarstativet
lyckades hon så äntligen komma igång:

- Zapiens var en djurart som levde för fyra miljoner år sedan. De hade avancerade
talorgan och behärskade olika byggtekniker i sten vilket gjorde att man kunde bilda
stora tätbefolkade samhällen. Mot slutet av epoken kom de på att utveckla explosiva
ämnen av gammal jord. Denna teknik använde man då för att försöka skicka sig ut i
rymden. Idag ser vi som bekant fortfarande resterna av de här försöken när vi tittar
upp mot himlen. Nära hälften av alla synbara ljuspunkter antas vara lämningar från
zapiens-epoken.

Gwyt knäppte nu upp sin skinnpåse och lät hela samlingen fossildelar rassla ut på
bordet under sig. Strax hade hon letat fram just den lilla helmodell hon främst
ville visa för klassen; Ett komplett skelett av en hona med ett likaledes komplett
foster fastmonterat i den gapande buken.

- Här har vi det berömda så kallade rymd-fossilet som antas representera den sista
formen av arten. Titanhalterna funna i det ursprungliga fossilet gör att man tror
att det kommer från en nedstörtad rymdlämning. Ni kan titta närmare på den sen.

Gwyt hängde ned det lilla skelettet från bordskanten och fäste det med ett snöre
från stativet.

- Ja, det var väl ungefär det... Några frågor?

- Trektor?...

Översatt från zimhali

Flickan och kråkan, och pojken.

Telefonen ringer.
Pojken rycker till där han sitter i sitt soldränkta kök och filosoferar.
Flickan: Hej! Vad gör du?
Pojken: Inget särskilt... - njuter av solen.
Flickan: Kan vi inte gå en sväng runt holmen?
Pojken: Absolut. En utmärkt idé.
Flickan: Jag har inte tvättat håret på några dar, men det gör väl inget?
Pojken: Näe, ska väl inte behöva ha nån menlig inverkan på en promenad?
Flickan: Nä, precis, ska vi ses vid brofästet om en kvart?
Pojken: Ses vid brofäfästet!
Vännerna njöt och upprymdes av naturens återuppvaknande i den härliga försommarkvällen.
Flickan hade satt upp sitt spretiga hår i en hafsig knut på skallen - som flickor pläga med sina skitiga hår.
Kråkan sitter på sin trädgren och studerar.

Kråkan: Shit, vilket perfekt bäddmaterial till mitt bo!

Pojken: Oj!
Flickan hinner inte reagera förrän kråkan efter tre sparsamma vingslag slagit klorna i materialet.
Kråkan: Shit, jag får inte loss det!
Flickan hukar till medan kråkan besviket flyger tillbaka till sin gren.

Pojken: Satan!
Flickan: Vad hände?
Pojken: Du måste nog tvätta håret.
Flickan: Va?

*