Dagens bild

Sådan mormor, sådan dotterdotter....

Vittnesmålet

- Om det hade varit rött så är jag så gott som säker på att jag hade varit säker på att det varit det. Men i och med det var grönt så var ju det inte det första som stack mig i ögonen när jag såg flickan slungas upp i luften.

- Så du vet inte?

- Ja, eh... trafiken i den motsatta körriktningen flöt i och för sig på såsom jag kan minnas det. Vad nu det kan bevisa?

- Så du vet inte?

- ...näe.

- Ok. Tack.

.

Örjans ost

"Jag vet utmärkt väl vad det betyder men varför skulle jag vilja prata om det?
Varför skulle jag vilja tala om just det du efterfrågar? Om du tänker efter, hur
gärna efterlever du själv andras önskemål? Hur blev det till exempel när vi skulle
dela upp maten efter förra helgen? Osten var väl egentligen det enda som det var nåt
värde i, men den var liksom självklart din - bara för att du råkade ha köpt den! Du
kunde inte ha frågat vem som eventuellt kunde behöva en ost - eller om vi kunde
delat upp den?
Skulle nog inte skada om du gick och slog upp det där ordet själv".

Rymdspegel

.
En sekund
dricker solen
min navel
under din blick

I den droppen
tömmer jag smärtan
fyller upp alltet

en stund
.

Trion

Fadern: Du kan ju ingenting!

Sonen: Jag har ritat ett hus.

Fadern: Hus? En pastisch på en gammal sekelskiftesvilla!

Sonen: Jag gillar sekelskiftesvillor.

Fadern: Du vet inte hur man ritar ett hus. Det där är ju nästan skrattretande!

Sonen: Vad är problemet?

Fadern: Att du inte har förstått att man måste lära sig saker. Hur har du tänkt försörja dig? Tänker du bli kriminell?

Sonen: Kriminell?

Fadern: Ja, eller hamna i alkohol och droger.

Sonen: Ja, kanske det!

Fadern: Jag är orolig för dig.

Sonen: Ok, tack för din oro.

Mamman: Vad är det ni står och pratar om?

Fadern: Ingenting.

Mamman: Ni sa nåt om droger... har du börjat med droger Sebastian!

Sebastian är redan på väg ut ur rummet.

Fadern: [fnys]

Modern: [suck]

Frågan

Jag fastnar för "svårt". Jag älskar det svåra. Finner en slags pervers njutning i att
söka efter svaren som ännu inte siktats. Att få komma in från sidan och tala om
att "så här ligger det till, ser ni...".

Hybris tror jag att det kallas - eller vanmakt. Vet bara att det vore den största
glädjen att komma på en riktig lösning. På allt - helst.
Jag har jobbat i snart femtio år med denna utmaning. Det går lite trögt. Först och
främst gäller det att hitta den rätta frågan; den största frågan! Där förlorar man
sig lätt. Är kärleken större än livet t.ex?
VEM VILL TA STÄLLNING TILL DEN?

Moderna tider

Metaller, cellulosa, ja även glas och t.o.m vissa plaster kan uppenbarligen återvinnas; malas och
kokas ihop till nya föremål nuförtiden. Det som bryder mig en del är att om du sen sätter
samman de här materialen och bygger t.ex en bil eller en tv-apparat av dem så blir det plötsligt
en helt annan femma. Sannolikt kommer dessa föremål visserligen också en dag att skickas till så
kallad återvinning, men jag har en bestämd uppfattning att termen är starkt missvisande i det
fallet.
Jag försökte nämligen återvinna min lätt vandaliserade bil härförleden. Försäkringsbolaget hade
en helt annan idé: " Den är bara att skicka på återvinning", fastslog dom...

Det skulle nämligen vara mer ekonomiskt att låta den stå och rosta på en bilskrot i några år
tills människor istället hunnit skruva loss delarna ur den - till andra skadade bilar.

- Men vore det inte intelligentare att byta ut mina trasiga rutor istället? Frågar jag
nyfiket. Ett snett leende tänjer ut ansiktet medan den överseende besiktningsmannen tar sats:
- Du kan köpa två såna här bilar för den kostnaden.
- Va? Det är faktiskt en alldeles utmärkt bil vi pratar om! Försöker jag.
- Säkert, men jag antar att du inte skulle vilja betala tjugotre tusen spänn för den?
- Ok, jag förstår...

- But still not quite
.

Var finns vi

?
Ovissheten är insikternas moder
En satans ordning
deras fader

.

Indien

Jag kunde inte sova. Hostningarna höll mig vaken.
Ändå, vad hade jag annat här att göra?
Solen gick upp över sopberget.
En ny dag grydde i helvetet. Mitt liv; Att överleva.
Har inga andra val.

/Elekronikåtervinnare, 6 år.

Läger för rakitis

Jo, vi kan kalla det ett läger. Vi är en ihopsamlad grupp inom ett avgränsat område, vi utför samma aktiviteter och vi disponerar över ungefär samma yta. Tyvärr kom vi inte hit för att ha trevligt. Vi kom alla hit för att få ha otrevligt. Plågas för det vi har gjort eller inte gjort. Själv tillhör jag lyckligtvis den senare gruppen. Jag har inte slungat min två veckor gamla dotter in i en vägg och ingen annan heller. Min älskade dotter råkade födas med en benskörhetssjukdom. Därtill fick hon en svår förlossning där barnmorskan beslöt att gå in med händerna och mer eller mindre slita ut det lilla livet ur kroppen på modern. Vi förstod efteråt att något var fel med henne och tog oss var och varannan dag till BVC för att försöka få svar på vad som inte stämde.
Där kunde de inte hitta någon orsak till hennes blånader och allmänna svaghet och grinighet, utan rådde oss bara att försöka med nappflaska...
Tillslut tog vi oss tillbaka till förlossningskliniken på Astrid Lindgrens för att få en riktig utredning. Då hade vi börjat misstänka att ena armen kunde vara bruten. Därifrån togs jag direkt till polisen för förhör och senare till häktet.
Läkarna ansåg - efter att i röntgen ha konstaterat flera frakturer i hennes skelett - att hon måste ha blivit misshandlad. Polisen och senare även åklagaren ansåg att det torde ha varit av mig...

Varför?

Min dotter som omedelbart blev fosterhemsplacerad får träffa sin moder i tre timmar varannan vecka.

Heja Sverige!

Papprena_papperna_papprerna_papperena_papperen_pappren

...

Papprena låg i små travar lite överrallt. Travar som inte var signifikanta på annat vis
än att de i regel tillkommit inom ett rimligt avgränsat tidsspann. Färg, form, smuts
och även dammkvalitet gav ungefärlig vägledning vid åldersbestämningen av en hög.
Att plocka upp högen för att avläsa exakt vad den innehöll kostade honom enorm
ansträngning. Oftast utan att leda till annat än att de ursprungliga spåren hade blivit
rubbade.

I bokhyllan utgjorde raden av fulla permar ett slags monument över den tid då han
ännu uppfattat samlandet och ordnandet av papper som en rimlig uppoffring, en
naturlig handling för att kunna känna sig i kontroll över situationen. När alla
pärmar så en gång fyllts till brädden och talet om "det papperslösa samhället"
hunnit florera något decenium hade Åke bestämt sig: Nu får det vara slutsamlat!
Nu, tio år senare, hade han bara att konstatera förrödelsen efter sin ödesdigra
missbedömning.
..

Ljungen trivdes i ljuset

.
Älskade sommarhus
ack, dessa ljuva dofter
som blixtar
sensoriska sensationer

Sedan ljuden
av skrikande spik
brinnande papp
och teglens dunsande
mot marken

Kvar är granitblocken
stora talande
orubbliga vittnen

om dövslagna
människor

.

Nilly

Hon älskade kufar. Det gick inte att göra något åt. Den sammantagna vänlistan
sträckte sig säkert till över ett par hundra - kufar. Lite som en motbekräftelse
hade hon emellertid även några ordinärt välanpassade vänner i stallet. Där fanns
Vicky, Göran, Sandra och ett par till.

Nilly älskade också att bjuda. Om en kuf exempelvis kom över och berättade att han
kommit i klammeri med rättvisan, socialen eller arbetsförmedlingen, fann han ofta hos
Nilly en efterlängtad fristad. Två månaders helpension var inget ovanligt, men sedan
bar det iväg. Nilly låg inte åt det romantiska hållet. Det fanns endast två personer
hon kände riktig kärlek för och dessa var bägge döda; Mamman, död sedan fyra år, och
pappan sedan fem. Mamman var den absolut tyngsta förlusten även om pappan, som
övergivna flickors pappor pläga, stod för det största tomrummet nere i hennes djupast
ekande brunn.

Dessa förluster var inget som det gick att kompensera för. Syskon fanns det heller
inga och den enda släktingen hon hade, en moster, levde ett tynande liv någonstans
borta i södra Tyskland.

Istället försökte Nilly att ge så mycket hon kunde till sina vänner - kufarna - i en
slags kompensation för det hon själv saknade. Och kufarna var, som kufar pläga, inte
nödbädda därvidlag. De emottog utan minsta bryderier det som serverades dem.

En dag uppstod dock en speciell situation. En av kufarna aspirerade på att få komma
ut på havet. Någon båt ägde han dock inte, ej heller Nilly - men sådana fanns ju
nästan överallt! - gick resonemanget.

En av Nillys mer välanpassade vänner, Göran, ägde en väldigt trevlig segelbåt, en
som säkert skulle kunna passa kufen som själva handsken, tänkte Nilly.
Vännen Göran hade dessutom flera gånger klagat inför Nilly om vilka bekymmer
denna båt gav honom i form av kostnader och underhåll. Var nu inte detta ett
alldeles utmärkt tillfälle att både kunna hjälpa en sorgligt missgynnad kuf och
samtidigt befria en ordinärt välanpassad vän ifrån sina bekymmer, resonerade Nilly
- varpå hon presenterade för kufen sin eleganta plan:

"Jag håller reda på Göran medan du med nån polare kan segla iväg med båten!" sprätte
hon ur sig i sedvanligt obrydsam stil. Kufen hakade tacksamt på, och så fick det bli.

Sådan var hon, Nilly. Alla kufars favoritvän.

*

Till livet

detalj

Det vackraste hos människan
det som griper och håller oss

att hon inte kommer överleva.

Hon,

ett vackert flämtande
läckert pulserande

bloss

*

Doktor duktig

- Du har inte prövat Sobril, Valium, Mogadon, Diazepam, Stesolid, Rohypnol eller liknande?
- ?
- Det är olika bensodiazepiner.
- Näe.
- Det är väldigt effektiva preparat om man känner sig orolig.
- Aha.
- Din beskrivning tyder på att du stressar upp dig en del.
- Hm,
- Det kan bli mycket spänningar. Ibland för mycket, mer än man kan hantera på ett bra sätt.
- Jo,
- Skulle du vilja pröva kanske? Jag tror att det skulle kunna hjälpa dig en del på traven.
- Nae,
- Annars vet jag inte riktigt hur jag ska kunna hjälpa dig.
- Hm,
- Hur tänker du själv att du vill göra?
- Vet inte. Tänker att det kanske blir bättre om jag får lugnt ett tag.
- Jo, men hur menar du då, att sluta jobba är väl ingen lösning?
- Sluta å sluta... jag har inte jobbat på åtta år.
- Och hur känns det? Varför kom du hit till exempel?
- Jag fick den här hjärtklappningen...
- Precis vad jag tänker.
- ?
- Jag vill gärna hjälpa dig Germund, men om du inte vill själv så blir det liksom...
- Jag vill en massa saker, men jag kan väl inte jobba om jag inte kan sova?


- Du har inte prövat Propavan, Theralen, Lergigan, Atarax, Remeron eller liknande?
- ?
- Det är olika sömnmedel, hypnotika.
- Näe.
- Det är väldigt effektiva preparat om man känner sig orolig.
- Aha.
- Jag tror att du skulle må bättre med en fast rytm. Det här är medel som kan hjälpa dig med det.
- Jag är rädd för medel.
- ?
- Jag fick i mig ett sånt där medel en gång av en olyckshändelse. Fick sån ångest att jag var tvungen att uppsöka psyk-akuten.
- Vet du Germund, jag får en tilltagande känsla av att du VILL vara sjuk, och det är ju isåfall liksom inget jag kan hjälpa till med här.
- Jag är trött. Om du med sjuk menar att vara trött så är din känsla fel. Vem vill gå omkring och vara trött?
- Jag har gett dig olika alternativ för att försöka hjälpa upp din situation, men du verkar ju inte intresserad.
- Det sa jag aldrig. Jag sa att jag är rädd för dessa medel och att jag fått ångest av dem.
- Jag får remmitera dig till en psykiatriker.
- Spännande!

*

Siffror

Så här såg en hundralapp fortfarande ut då jag började skolan.
Den trycktes mellan 1898 och 1963 - i 65 år således - och gick att använda ända fram till 1987.
Idag räcker en sedel i högst tjugo år vad jag förstår. Tiden rusar på...

Dagens gissning: Exakt hur många puffar har saqer hittills knåpat?

Hmm...

*

Lucifaxen

Ända in i kaklet tänkte vi oss.
Med hjässan först förstås.

*