fredag 4 november 2011

Köpa cigg (2)

Jag föredrar att jobba natt. Gillar lugnet, att man får tid att vara ifred mellan varven. Visst, det är mycket fylla och underliga existenser som är ute och driver, men efter ett tag så lär man sig dom också. Och känner vi att det blir för stökigt så har vi faktiskt rätt att kalla på väktare och stänga igen om oss. Men oftast räcker det med att de finns i närheten, ute vid busshållplatsen. Fick jag välja så skulle det bara vara dom som fick komma in i butiken. Resten kunde få handla från en lucka, slippa ha folk här inne som stryker runt hyllorna när man vet att det ändå bara är öl och cigg dom tänker handla. Hade vi inte tagit in ölen bakom disk skulle dom bara knalla iväg med den som om det vore allmän egendom. Är så trött på dom. Men lite bättre blev det i alla fall sen vi höjde priset till nittio spänn för en sexpack, det håller undan dom värsta offren.
Egentligen hatar jag att städa men här på jobbet har det blivit precis tvärtom. Vid halvtvå-tiden har vi gjort upp med Maja och ett par andra väktare att dom håller undan klientelet under en halvtimme så att vi kan få lugn och ro en stund för att skura av och så. Så jävla skönt plötsligt att skura golv!
Maja är bäst, hon lämnar inte dörren för en sekund. Rolig att prata med är hon också.

Igår stod hon och uppehöll ett socialfall i säkert en kvart därute. Urtypen för en som ska tränga sig in här med en nyköpt korv i handen, börja gnälla på priserna, och sedan knalla ut med bara ett ciggpaket i handen. Vad tjänar vi på ett paket cigg ...ingenting!
Hatar människor som inbillar sig att hela samhället ska vara som en socialinrättning ordnad för att underhålla deras missbruk och meningslösa tillvaro. Känns som en seger varje gång dom inte har råd att handla här.
När hon slutligen släppte in det där miffot började han tigga om en servett också! Som om det var vårt problem att han smetat ned sig med ketchup från nån annan jävla kiosk!
Han såg bara fördjävlig ut med ketchup och räksallad över händerna och halva jackan.
Tur att Maja var där.
Fan vet hur länge man annars hade pallat att stå här och äcklas av den människan.

5 kommentarer:

  1. Gillar som man säger på facebook. Texten balanserar mellan realism och absurdism på ett intresseväckande sätt som snuddar vid det självupplevda.

    Jag har läst både 1 och 2, ifall du undrar.

    SvaraRadera
  2. Äckelkänslan är ömsesidig i alla fall. Då har de något gemensamt.

    SvaraRadera
  3. Människor är vad de är! Äckliga, fantastiska, sinnrika och bara helt vanliga människor.Ibland är de en plåga, ibland betyder de sinnesro..allt utifrån vilket perspektiv man ser dem. Du skriver bra, har förmågan att hålla dig till ämnet och är en god stilistiker. Jag blev lite ledsen av den här texten..men kanske mest för att jag har sett dem alla, människorna i mörkret i misären i livets allra djupaste brunnar av tragedi. Men också dem som bara är patetiska och storslagna, för all del. /Cissi

    SvaraRadera