måndag 9 juli 2012

Tystnaden


Josef var både ståtlig och belevad, just en sådan man ville ha med i ett sällskap. Alltid lika
uppskattad för sina påpassliga skämt och sin säkra lediga stil var han nästan en garant för en god
och uppsluppen stämning runt ett middagsbord. "Osvensk" var den typ av omdöme man ofta gav
honom. Hans utpräglade självmedvetenhet kunde dock vara nästan allt annat överskuggande.

Barbro hade kämpat ett mångårigt krig med sig själv för att slå sig lös men bara landat i gråt och
förtvivlade känslor av nederlag och självutplåning. Och inte hade det varit enklare de gånger det
var Josef som försökt dra sig ur. Då hade pillerburkarna åkt fram. Till och med polisen hade blivit
ditkallad vid tillfällen då isande skrik och buller hade nått ut och oroat grannen över gatan.

De bodde i det vackraste lilla hus, varsamt renoverat inifrån och ut. De satt tysta vid frukostbordet.
Käkarnas malande arbete genom den specialkomponerade müsslin var det som hördes i rummet,
det lilla köket. Stämningen var så tryckt att även lille sonen ute på bordskanten höll sig stum. Hans
namn hade blivit ofta nämnt vid det inledande bråket - innan den stora tystnaden kommit.

Man kan uppröras, ja förkrossas, av otrohet, svek eller bara likgiltighet och otaliga var de Noren-
dramer som hade kommit nästan färdigskrivna ut ur detta husets väggar, om där bara funnits några
mikrofoner inbyggda. Nu fanns det inga ord. Det går inte att bråka särskilt länge om en tesked,
innan löjet tar överhanden. Och det hade det trots allt redan gjort. Tysta som de nu satt.

Josefs sked hade följt med honom länge. Det var en sådan sked. Inte en dopsked men en utvald
sked - Hans Sked - och nu var den borta. Någon rimlig förklaring till hur det gått till hade heller inte
kunnat åstadkommas - men bägge visste de;  Barbro hade naturligtvis i ett ögonblick av nonchalans
och obetänksamhet råkat ta med skeden att ha till att mata sonen med vid någon utflykt.

I ett desperat försök att reparera skadan hade hon senare även stulit, ja faktiskt stulit, en väldigt
liknande sked av en av sina bästa vänner - att söka blidka Josef med. Detta var inledningen på det
nu två veckor långa rådandet av tystnad. Vännen hade därtill upptäckt stölden och begärt tillbaka
den sked som även i hans fall råkade vara särskilt speciell... Även han var nu tyst.

Utan fortsättning.


5 kommentarer:

  1. O, så obehagligt. Man känner det i hela kroppen.

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra beskrivning om förhållandet mellan två människor.

    SvaraRadera
  3. Bråka om en tesked...En text som berör, gillar verkligen tonfallet i den.

    SvaraRadera
  4. Bra! Gillar särskilt stycket som börjar med det varsamt renoverade huset. Speciell stil, litet sirligt ålderdomlig.

    SvaraRadera
  5. Lite Norénstämning. Ang. fråga hos mig. Tror det är en strömstare.

    SvaraRadera