söndag 8 maj 2011

Nilly

Hon älskade kufar. Det gick inte att göra något åt. Den sammantagna vänlistan
sträckte sig säkert till över ett par hundra - kufar. Lite som en motbekräftelse
hade hon emellertid även några ordinärt välanpassade vänner i stallet. Där fanns
Vicky, Göran, Sandra och ett par till.

Nilly älskade också att bjuda. Om en kuf exempelvis kom över och berättade att han
kommit i klammeri med rättvisan, socialen eller arbetsförmedlingen, fann han ofta hos
Nilly en efterlängtad fristad. Två månaders helpension var inget ovanligt, men sedan
bar det iväg. Nilly låg inte åt det romantiska hållet. Det fanns endast två personer
hon kände riktig kärlek för och dessa var bägge döda; Mamman, död sedan fyra år, och
pappan sedan fem. Mamman var den absolut tyngsta förlusten även om pappan, som
övergivna flickors pappor pläga, stod för det största tomrummet nere i hennes djupast
ekande brunn.

Dessa förluster var inget som det gick att kompensera för. Syskon fanns det heller
inga och den enda släktingen hon hade, en moster, levde ett tynande liv någonstans
borta i södra Tyskland.

Istället försökte Nilly att ge så mycket hon kunde till sina vänner - kufarna - i en
slags kompensation för det hon själv saknade. Och kufarna var, som kufar pläga, inte
nödbädda därvidlag. De emottog utan minsta bryderier det som serverades dem.

En dag uppstod dock en speciell situation. En av kufarna aspirerade på att få komma
ut på havet. Någon båt ägde han dock inte, ej heller Nilly - men sådana fanns ju
nästan överallt! - gick resonemanget.

En av Nillys mer välanpassade vänner, Göran, ägde en väldigt trevlig segelbåt, en
som säkert skulle kunna passa kufen som själva handsken, tänkte Nilly.
Vännen Göran hade dessutom flera gånger klagat inför Nilly om vilka bekymmer
denna båt gav honom i form av kostnader och underhåll. Var nu inte detta ett
alldeles utmärkt tillfälle att både kunna hjälpa en sorgligt missgynnad kuf och
samtidigt befria en ordinärt välanpassad vän ifrån sina bekymmer, resonerade Nilly
- varpå hon presenterade för kufen sin eleganta plan:

"Jag håller reda på Göran medan du med nån polare kan segla iväg med båten!" sprätte
hon ur sig i sedvanligt obrydsam stil. Kufen hakade tacksamt på, och så fick det bli.

Sådan var hon, Nilly. Alla kufars favoritvän.

*

7 kommentarer:

  1. Undrar i mitt stilla sinne vad Göran gillade idén...

    SvaraRadera
  2. <3

    Ang kommentar hos mig. Jag puffade två parallella historier igår. Det som hoppade för dig eller något annat?

    SvaraRadera
  3. :-D härlig berättelse! Och roliga ord, "kufar" och "pläga" som vi inte hör så ofta.

    SvaraRadera
  4. Härligt! Hoppas både Göran och kufen blev nöjda!

    SvaraRadera
  5. härligt, nästan gammaldags, språk.

    SvaraRadera