onsdag 8 augusti 2012

Droskturen

Detta skulle inte ha behövt hända, tänkte hon. Om jag ändå bara hade valt en annan väg! Lisa kunde inte slå det ifrån sig; att hon borde ha lyssnat på trafikrapporten. Istället för att sköta sitt jobb hade hon suttit och konverserat honom, ända från det han steg in i taxin. Nu fanns det inte en chans att de skulle hinna till flygplatsen. Hon kastar ett hastigt öga på bensinmätaren.

- Jag kör dig, hör hon plötsligt sig själv säga.
- Till Söderhamn? Jo, du.., Egil blänger mot taxametern. Den som hade de pengarna, tänker han.
- Vi stänger av den där. Lisa knäpper av räkneverket.
- Det är säkert tjugofem mil dit, ska du veta.
- Och jag har nästan full tank, ska DU veta.
- Som kommer bli en väldigt tom tank, kanske din ÅKARE ska veta.
- Tankar är väl till för att tankas, vet du kanske?
- Haha, ja och bensin är ju gratis nuförtiden, va?
- Tänk inte på det. Det där fixar sig. Egil ser hur de sveper förbi avfarten mot Arlanda samtidigt som bilen accelererar vidare norrut.
- Du vet kanske inte vad det kostar att gifta sig nuförtiden? Egil torkar av svetten ur pannan.
- Nej, men jag kan ju tänka mig. Vi får väl se det som en bröllopspresent.
- Att du skjutsar mig ända till Söderhamn? Nej, det kan jag inte ta emot.
- Verkar det som du har något val, då? De sitter tysta en liten stund medan de utforskar varandra med blicken.
- Tja, om vi delar på soppan kanske vi kan slinka in vid Uppsala och höra om de har någon tid i Domkyrkan istället? Hehe.
- Så bruden med följe får ta taxi iställlet? Haha, bra där... Lisa ler ironiskt.
- Jag tror det är en... att många saker, har en mening. Egil fäster en lång blick mot Lisa, följer hennes ansiktskonturer tills den stannar i en liten skrattgrop i hennes kind. Han vill inte till Söderhamn längre. Kanske hade han heller aldrig velat det, tänker han, innan han febrigt börjar önska sig galen.
Vid nästa rastplats parkerar de bilen och skär upp ett litet snitt i kylarslangen. Därifrån börjar de en lång promenad, om vilken det inte finns något närmare berättat, förutom att den blev just - lång.

8 kommentarer:

  1. Intressant text. Gillar som man säger på facebook.

    SvaraRadera
  2. Jag kommer på mig själv med att bli snopen av det lyckliga(?) slutet. Det kommer litet väl abrupt. Annars: bra text!

    SvaraRadera
  3. Haha, oj, stackars brud. Den första alltså, den vi inte träffar. Jag tycker den här var rolig och förvånansvärt romantisk. Gillar framför allt "...innan han febrigt börjar önska sig galen". Vem har inte gjort det ibland?

    SvaraRadera
  4. Härlig dialog, abrupt slut som jag gillar. Du överraskar.

    SvaraRadera
  5. Tillfälligheternas spel. Gillar dialogen.

    SvaraRadera
  6. Jättebra och jag fick känslan av vad som komma skulle. Kan inte säga var i texten, en känsla som sagt.

    SvaraRadera
  7. Mycket bra skrivet! Gillar speciellt den avslutande kommentaren om promenaden. Lovely!

    SvaraRadera