Detta var inget nytt.
Vemod hade tagit plats som en trygg kamrat på färden.
Vemod gav förankring åt smärtan
över allt som låg utrunnet.
Ett ankare att fira ut
innan man gått ut för långt
.
jag tror inte jag vet någonting
-
jag vet att jag tror
min tunga är ett halvblods
ur hjärnan kommer såpbubblor
flytande ögon och förtrolighet
tryckpunkten där kindbenet når örat bl...
18 timmar sedan
Oj då. Väldigt fint.
SvaraRaderaFullständigt underbar text.
SvaraRaderaHovpoet S. O. Saqer!
SvaraRaderaGillar skarpt, speciellt raden: över allt som låg utrunnet
SvaraRadera