söndag 19 augusti 2012

Pastischklotter med STULNA kritor

(Lek med "Tungsint och missförstådd" hos Ansgars syskon)

De säger att man skall tänka utanför ramarna, men när min målning råkade bli lite större
än pappret så kallade de den för klotter. Sen när jag tog fram stora svarta pennan för att
dekorera pappas fåtölj jämrade de sig om att det liknade grafitti. Hur långt vill de att jag
ska gå?


Charlotte: Vet du ens hur många kritor du har!?

18 kommentarer:

  1. Är det för att det är mitt i natten eller för att jag är trögtänkt som jag inte förstår?

    SvaraRadera
  2. foxy; Imorgon kan vi veta svaret:) (såvida det inte finns fler implikationer förstås!)

    SvaraRadera
  3. HAhaha. De borde nog hållit tyst.

    SvaraRadera
  4. Varför ska vi hålla tyst? Vi kanske har andra fina sidor.*B*
    Tack för ditt svar Saqer- jo jag förstod innehållet, hade liksom läst den tidigare. Det kanske är för att min humor eller nåt inte är tillräckligt finstämd, som jag fortfarande river mitt hår. Men jag ser framemot din nästa puff.
    Hoppas du får en underbar dag

    SvaraRadera
  5. foxy; Är det för att jag är för nyvaken eller för att jag inte minns mitt svar som jag inte förstår vad du inte förstår? *S*

    SvaraRadera
  6. Lierar mig med foxy. Ofinstämt oförstående. Det måste ha med humor att göra. Humor förstår jag inte;)

    SvaraRadera
  7. Jag menade inte att ni ska hålla tyst! Jag syftade på meningen: Hur långt vill de att jag ska gå? I Saqers text. Aldrig jag skulle be er att hålla tyst!

    SvaraRadera
  8. Bästa Charlotte!
    Jag har fått höra att man inte gör det jag gjorde inatt (ovan) – och det förstod jag faktiskt själv ganska hjälpligt även då jag gjorde det… Men så var det det att jag var lite rund och dessutom övertrött och tillika sysslolös där, mitt i vargtimmen, och fick en plötslig lust att leka med din fina gå-utanför-ramarna/klotter-text genom att just gå utanför ramarna och klottra…. Jag tänkte jag att det skulle kunna bli lite lustigt iom att temat hos dig var att laborera med andras (dvs KB’s) nycklar och att en slags meta-grej då skulle göra det “ok” att stjäla “stöldgodset”, typ.
    Nu har jag mest ångest för att det där kanske blev väl respektlöst i förhållande till ditt verk.
    Hoppas att du kan förlåta mig om du i någon grad känner att min lek skedde på din bekostnad. Jag skulle kunna förstå det nämligen, även om jag omdömeslöst nog chansade på att så inte skulle bli fallet, där i min lilla “vinsnurra”…

    SvaraRadera
  9. Men snälla saqer, jag tyckte det var superroligt! Jag har inte kunnat svara idag bara.

    Som jag skrev till Maria så tycker jag att din egen Byxpastisch var exceptionellt bra. Så jag tar gärna kritik av dig, vad som var roligt med just den här övningen var ju att få lite reell kritik.

    Jag tycker att det var skoj.

    Och en nyttig grej för mig – jag använder för många ord och för komplicerade meningsbyggnader med bisatser och grejer. Jag behöver lära mig att kallebyxa till mitt språk lite. Nyttig övning och jag uppskattar verkligen din kritik – och din omformulering av min text. Tro inget annat.

    C

    SvaraRadera
  10. Kanske skall tillägga att jag var rätt smickrad faktiskt.

    SvaraRadera
  11. *rödrosig* Kan absolut i n t e påminna mig att jag känt att du använder för många “bisattser” – annars! Men, om man ska (som jag ganska onödigt fick för mig) “plagiera” (vilket du, som jag slarvigt nog upptäckte först senare, faktiskt inte ens hade avsikt till!) KB, så är min känsla att i princip ALLT (intill minsta kommatecken) ser ut som dödkött – som inte MÅSTE vara där… Det var den grejen jag fixerade mig i;)

    SvaraRadera
  12. Ja, och det är ju liksom det som är grejen med att låna andras "stil" - att man lär sig. KB är ju som du säger en mästare på att välja ord och nöja sig med det som krävs - tänker mig att det funkar ungefär som när man täljer gubbar av ved - skär bort allt onödigt liksom. Och jag har en tendens att bara rulla på med orden, fast jag gärna skulle vilja vara lite kargare och exaktare. Det var bara det - en bra sak att lära sig av liksom.

    Såg först nu rubriken "Pastischklotter med stulna kritor" - genial.

    En annan grej man kunde göra, en jättekul grej faktiskt. Låna någon annans text och göra den till sin. Alltså inte nödvändigtvis en annans "klotter i annans anda" utan en riktig text. Fast jag har förstått av hela diskussionen att det skulle kunna vara lite känsligt. Men jag menar typ så här:

    SvaraRadera
  13. -Jag skall sova, förklarar tvååringen med viktig stämma och lägger sig i min säng. Hon ser förväntansfullt på mig och jag tänker: Det kanske ändå är säkrast om jag också lägger mig bredvid en stund. Hon ser på mig som att jag vore spjälorna i hennes spjälsäng - en självklar del av sömnen, ett skydd mellan henne och världen.

    Och där ligger vi, medan världen bara fortsätter utanför. Där ligger vi, en som sover, en som vakar.

    Hennes små, mjuka andetag. Skyddet mellan mig och världen. Utan att jag vet hur eller varför eller ens om, hör jag min andning långsamt anta samma takt som hennes. Och lugnet - ett lugn lånat, ett lugn till skänks - kommer över mig.
    Ett lugn som jag glömt att det fanns, eller kanske aldrig ens känt.

    Och där ligger vi, medan världen bara fortsätter utanför. Där ligger vi, jag hennes trygghet, hon min vilsamhet.

    SvaraRadera
  14. Du ser, jag har lånat tre formuleringar av dig. Och själva handlingen. Men texten har nu - tycker jag - blivit min. Tvärtom från vad jag tänkte när jag började tänka på det här med att skriva " i någons anda" - då skulle man snarare vlja ett ämne och tänka "vad skulle saqer ha skrivit" eller så.

    Bara en idé. Men jag vet, känsligt att låna andras texter. Men nu lånade jag din för jag tänkte att du skulle nog tåla det.

    SvaraRadera
  15. Åh, den är ju jättefiiiin!!

    Kommer att vilja studera den minst tjugo gånger till.

    Tycker att din idé är ganska fantastisk. Jag är helt "på"! Har vi en deal? :)

    SvaraRadera