Det råder olika bud här. Ska det vara hörseln eller hoppet som är det sista som överger en människa?
Självklart ett jämförande mellan päron och äpplen eftersom hörseln är ett grundsinne, till skillnad ifrån hoppet som ju är en känsla som också erfordrar någon form av medvetenhet.
Om vi begränsar oss till människor i vaket medvetandetillstånd så skulle alltså hoppet kunna vara den sista bastionen.
Men vad är det då vi hoppas på? Frågan är förstås påklistrad - i och med att alla redan vet precis vad det handlar om: Att vi hoppas på att få slippa utraderas - försvinna...
Men hur vill vi egentligen ha det - vill vi då leva för evigt?
Nä, vi vill - orkar - inte leva för evigt. Det är vi för små och för trötta för, men vi vill - orkar - ändå hoppas på någonting - s l i k t.
För att komma runt problemet har vi utrustat oss med en tillvalsmöjlighet; gud.
Gud har ett utomordentligt stort rike någonstans i en annan dimension av verkligheten dit vi, om vi vill, får komma då våra små kroppar slitits ut eller gått sönder. Eftersom gud inte är rasist eller liknande så är alla välkomna - åtminstone efter genomgånget eldbad. Vad gäller växterna så finns för deras öden ännu inget uttalat. Personligen lutar jag dock emot att även dessa ska få slippa att bli kastade rakt ut i tomma intet.
Då universum är oändligt och dessutom har funnits i oänderliga tider så är det som så att gud har fått en väldig massa permanenta gäster hos sig. Ett av problemen gud brottats med är att försöka hålla isär alla grupper och generationer så att livet, ja.. eller [host], för dessa ska kunna te sig så hemvant som möjligt under hans hand. För detta ändamål har gud givit alla grupperna varsit eget litet underrike att rumstrera i.
Nu är det det att eftersom fortplantningen även i guds rike fortskrider oförtrutet så måste också nya under-underriken skapas ideligen.
Gud orkar - sin allsmäktighet till trots - själv inte längre med att övervaka allt detta, varför han småningom börjat skapa och tillsätta nya gudar till varje nytillkommet rike i gudariket...
Lyssna nu här!
Dessa gudar har, efter ett samråd med gud fader själv, nyligen tvingats till ett drastiskt beslut. Gudarna hade nämligen räknat på den exponentiella verkan av ständigt nytillkomna underriken och kommit fram till att det redan till nästa möte skulle komma så många nya gudar att ett meningsfullt samråd ej längre skulle bli möjligt!
Man fann ingen annan lösning på problemet än att tillsvidare bannlysa all fortplantning - i himmelriket. (!)
- Jag är skeptisk.
den som dör i en dröm vaknar aldrig mer
-
skriver en dikt med bläck
skriver rent den i datorn
går till en arbetsplats och skriver ut den
läser den högt klär mig fint
betalar en vän att föl...
8 timmar sedan
Njutningsfull läsning tycker en annan skeptiker.
SvaraRaderaGenialt! Jag är imponerad.
SvaraRaderaUnderbar text.
SvaraRaderaHaha! Älskar kollisionen mellan det himmelska och det krasst matematiska tänkandet.
SvaraRaderaGillar, särskilt: "Nä, vi vill - orkar - inte leva för evigt. Det är vi för små och för trötta för, men vi vill - orkar - ändå hoppas på någonting - s l i k t."
SvaraRadera