tisdag 12 mars 2013

Seende och troende


Vi blir plundrade. Halva befolkningen inser det. Den andra halvan, den som gör det, tror att den gör det för dem som inser dets bästa. Är det kanske det som är det värsta?

lördag 9 mars 2013

Inte äckligt

Marängtårta.

Nu skall jag skriva om marängtårta...

Glass Au Four

En läcker dessert med frasig havrebotten, bär, glass och marängtäcke.
4-6 pers - 45min

1 pkt frysta lättsockrade hallon

Havrebotten

75g margarin
2 1/2 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1 msk vetemjöl
1 1/4 dl socker
1 ägg

Maräng

3 äggvitor
3/4 dl socker

3/4 - 1 L vaniljglass

Sätt ugnen på 175*. Låt bären halvtina.
Smält margarinet och häll det över havregrynen.
Låt svälla en stund.

Blanda mjöl och bakpulver. Rör ner det i grynmassan tillsammans
med socker och ägg.
Bre ut smeten i en smord form ca 18/22 cm.
Grädda i ca 20 minuter.

Låt svalna och lägg över den på en ugnsfast form med höga kanter.
Höj värmen i ugnen till nästan 275*.

Vispa äggvitorna med 1 tsk socker. Tillsätt mer socker i omgångar och
vispa tills marängen är hård och fast.
Bre ut de halvtinade hallonen över kakan. Sedan den skivade glassen
och till sist marängen, som ska täcka helt.
Ställ in formen i ugnen, bara några minuter så att marängtopparna fått
lite färg.

Receptet är stulet från Passagen, men verkar stämma med den efterrätt som en bästis mamma brukade åstadkomma till helgmiddagarna en gång i världen. Det var inte äckligt kan jag väl säga...

torsdag 7 mars 2013

Knäppgök (2)


Jag kan se hur ni tänker: "Fågelskådare" - jaha tjena, det vet man väl vad en katt har för avsikter i de sammanhangen... Men: NI HAR FEL!
MIN katt ÄLSKADE fåglar - ja, avgudade dem. Han blev t.o.m. kompis med en STORK! (Det var f.ö. en papegoja som förde in teet i den sorken.)
Ok, ett stycke fågel dräpte han, det måste erkännas. Men detta var en kråkunge som sprattlade omkring hjälplös på marken efter att ha fallit ur sitt bo. Han gav den nåd kan man säga. Och han var nära att mista ett öga på kuppen, då krÅkmamman gick till attack och körde in näbben i ögonhålan på honom. Min käraste lilla katt. En sann filantrop var han.

En fågelskådare (minne över)


Min katt (frid vare med honom) dog imorgon
Jag gick dit idag,
såg mig omkring
Gjorde tre korstecken
.

måndag 4 mars 2013

Dans med Vargar


F.d. vapen/drogkuriren och tillika CIA-agenten och yrkesmördaren Gene "Chip" Tatum basade för en cell inom OSG (Operation-Sub-Group) som var George Bush d.ä's egen hemliga specialgrupp inom CIA. Han avslöjade redan 1997 att det var just denna grupp som sjösatte mordet på Palme, via sydafrikanska "assets". Ett rutinuppdrag närmast. Palme hade dessförinnan, i ett anfall av idealistisk yra(?), meddelat Am överstelöjtnanten Oliver North (som arbetade med bl.a. vapenleveranserna till Iran under Iran/Irak-kriget) att han avsåg att koppla in FN angående USA's intentioner att samarbeta med Bofors för att i hemlighet kunna använda deras exportrutter via bl.a Syd-Korea för sin räkning.

Historier som onekligen får en kille som Chrille Pettersson att kännas väldigt liten...
















http://www.leopoldreport.com/Gene.wav (Palmemordet avhandlas först 18 min in i intervjun.)

lördag 2 mars 2013

mordjakten... forts.

Jo, jag var där. En halvtimme efter mordet kom jag och min flickvän körandes Sveavägen ned, förbi uppbådet. Vi förstod att det hänt något allvarligt. En kvart senare var vi hemma och knäppte vi på tv'n, eller om det var radion. Det framkom snart vad som hade hänt. Overklighetskänslorna blev påtagliga.
Jag beslöt att ta bilen och bege mig tillbaka till platsen, där på Sveavägen. Klockan kan ha varit runt ett på natten då jag parkerade bilen en liten bit därifrån. Jag gick fram till den lilla avspärrningen runt blodfläcken - och stirrade. Stirrade på Olof Palmes ännu färska blod där i snömodden. Tre, kanske fyra, poliser stirrade tillbaka på mig. Jag började röra mig bort för att försöka undgå deras intresse - det var bara jag och dessa poliser som befann oss där vid tillfället. En känsla gavs av att jag inte hade rätt att befinna mig där - ändå höll jag mig kvar - slog ett par lovar tills jag fått det att sjunka in, att detta var på riktigt.
Enligt L.G.W. Persson stämmer min lilla visit in på vad som senare kan ha resulterat i "fantombilden" - alla påstår att jag liknar den otäcka bilden. (Tack alla för det!)
Naturligt nog så har denna episod berett mig ett särskilt intresse för jakten på Palme-mördaren. Att jag vid  tidpunkten var taxichaffis i stockholm och som sådan senare även blev knivhotad av CP,  i min egen taxibil, kanske också ska nämnas.
En vårdag femton år senare kliver Christer Pettersson in i min buss vid hållplatsen utanför Solvalla. Det tog 0.1 sekunder att känna igen mannen, högst. Detta kan jämföras med Lisbet Palme som "bara" behövde behålla minnet under tre år. Jag kan bara vidimera att den mannens blick inte är av det slag man glömmer.

Vidare vågar jag påstå att mordgåtan i praktiken är löst - om än inte i juridisk mening bevisad.
Som en uppmjukning kan man - i fall av intresse- börja med att läsa följande  sammanfattning av "besvärande omständigheter" för denna vår numera framlidne tjackpundare.

OBS. Detta skall på intet vis läsas som ett angrepp mot amfetaminbrukare/missbrukare generellt, även om jag  personligen förkastar droger - generellt.