Fartyget vägde 47.000 ton. Det motsvarar 2.500 fullastade långtradare i en obruten rad mellan Sockholm och Uppsala. Farten var trettio km/tim och avståndet sexhundra meter, till klippan.
Fantastiskt att de syntes så tydligt ändå - vågbrytningarna i månskenet. Jag la om rodret, slog av maskinerna och väntade på stöten.
Alla blängde på mig men jag talade lugnande till dem. Sa att det fixar sig, men att vi får nog kolla maskinrummen.
Jag insåg att det skulle bli en lång kväll och att det nu gällde att få i sig mat.
Väl framme i "Captens Corner" startar problemen. Kocken verkar nervös och kan inte leverera säger han. "Släng fram en dessert åtminstone", beordrar jag "och en stor whisky."
Telefonen ringer i ett. Jag måste prioritera och trycker ned den i byxfickan.
Till sist kommer whiskyn och en ynklig glass fram på ett fat.
Men det är nästan försent. Vi får slafsa i oss. Allting har börjat luta och människor springer åt alla håll.
Ska jag behöva dö hungrig också?
-15 minns:det är aldrig rätt tidpunkt
-
det är något med dig jag inte kan strunta i
din själ finns överallt
vissa saker är inte gjorda för att fungera
men det betyder inte att de inte ska sk...
2 timmar sedan