fredag 24 maj 2013

Mörker i ljus


































Ser du pricken!
Det lilla, lilla ljuset?

Det som rör sig in mot mångatan.

Nej, jag hoppas nog du ser annat.
Ändå fastnar jag för sådant.

En sån liten prick
som jag
.

söndag 19 maj 2013

Värdighet


Att känna sig iaktagen, observerad

Eller  rent  av  jagad

Det värsta en människa vet

Eller bästa.


lördag 18 maj 2013

O-mord


O Jord
lyss E j
till Ord
 

Till GP  (Beställningsverk)

tisdag 14 maj 2013

Biologi


Jag är en liten krabat med två fötter, ben, armar
och händer.
Därtill tjugo tår och fingrar - sammanlagt.
Jag finns inte kvar här om några år,
men jag ville ändå ha detta sagt.

måndag 6 maj 2013

Återvinning (del 2)


Den snabbaste, enklaste, godaste och nyttigaste mat jag just nu kan finna för 25 spänn är konsums Lax i spenatsås. Den tar 6,5 min i micron och går nästan lika snabbt att stoppa i sig.
Laxarna är förstås uppodlade på fiskmjöl hämtat från industriell utfiskning av afrikanska kuster och processat med hjälp av utblottade lokalfiskare från samma trakter. De stora vinsterna får man från omega 3 oljorna som först pressas ur och säljes i små kapslar överallt. Laxen tar resterna. Jag tror att den måste äta minst tio gånger sin egen vikt innan den är klar för att hamna i gratängen. Minst tio fiskar för en fisk alltså, plus hälsokapslarna då. Man borde inte äta lax. Man äter lax. Man borde inte - men man äter, lax. Och sorterar ofärgat glas.

Återvinning


Med päls och lite bättre matspjälkningsförmåga hade vi kunnat sitta i eukalyptusträd
och käka blad istället för allt detta. Det har iaf koalorna lyckats med, i 25 miljoner år.

Något har gått snett.

Som sagt var.

Inspirerad av ord hos marmoria - som "gammal flottbas".

söndag 21 april 2013

Till (m) ang. Årstafältet/apokalypsen


Att bygga 14-våningshus på en 20 meter djup lerig sjöbotten låter faktiskt inte alls som en klok idé. Särskilt inte som det utgör en biotop för en rad spännande och även hotade djur och växtarter - för att inte tala om att det äntligen blivit ett andningshål för människor i trakten efter att man slutligen fått tyst på Årstalänken. Utveckla det till en riktig naturpark istället. Stockholm är redan ett potentiellt katastrofområde. Mänskligheten kör nu i hundraåttio mot en vägböj som klarar 30, eller kanske högst 50 km/t. En sund stadsplanering bör i dagens läge vara inriktad på nedskalning och ekologisk anpassning efter rådande realiteter. Jag försöker tänka futtiga fyrtio år framåt här. Jag talar om biosfärens kollaps under människans tryck. Jag talar vedkamin. Jag talar flykt mot landet – att hugga fram övergivna åkrar. Tillväxtens ändstation. Att vi redan har försovit oss.

Visualized

torsdag 11 april 2013

Äntligen!


Lunch på Scanias hyttmonteringsfabrik.

Fördubblad produktivitet och vinstuttag på 10 år.

Samma lön, snabbare mat; Felix sej i mos.

Pressad till ett rätvinkligt block.




















Sen Skavlan.


onsdag 10 april 2013

Pep talk


Om vi inte dog så gick vi snart under.

tisdag 9 april 2013

Perfektion?


Allt annat är bara prat.


fredag 5 april 2013

Om kärlek och gratäng


Min katt (frid vare med honom) älskade potatisgratäng - bara han slapp potatisen. Om man älskar en
individ älskar man den - till skillnad från t.ex. en maträtt - för allt, får jag plötsligt för mig. Men det stämmer
kanske inte. Jag vänder mig, som så ofta, till internet för svar. Google hänvisar mig där hårdnackat till en
chokladefterrätt; "kärleksmums". Jag inser att jag måste forska djupare.

Wikipedia föreslår att kärlek kan röra sig om ömhet och tillgivenhet till konsten - nationen - naturen -
kyrkan - hemmet - husdjuret - och/eller slutligen också en nära medmänniska. Allt i nämnd ordning. Som
exempel på en nära medmänniska ges "den egna personen". I ett fördjupande avsnitt tas även upp
"föräldrars kärlek mot sina barn". "Mot"?  Till sist nämner artikeln "psykisk och fysisk attraktion" mellan två
människor - följt av "biologisk attraktionskraft och slutligen "narcissism".
Inte ett enda ord om gratäng.
Jag ger upp.

tisdag 12 mars 2013

Seende och troende


Vi blir plundrade. Halva befolkningen inser det. Den andra halvan, den som gör det, tror att den gör det för dem som inser dets bästa. Är det kanske det som är det värsta?

lördag 9 mars 2013

Inte äckligt

Marängtårta.

Nu skall jag skriva om marängtårta...

Glass Au Four

En läcker dessert med frasig havrebotten, bär, glass och marängtäcke.
4-6 pers - 45min

1 pkt frysta lättsockrade hallon

Havrebotten

75g margarin
2 1/2 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1 msk vetemjöl
1 1/4 dl socker
1 ägg

Maräng

3 äggvitor
3/4 dl socker

3/4 - 1 L vaniljglass

Sätt ugnen på 175*. Låt bären halvtina.
Smält margarinet och häll det över havregrynen.
Låt svälla en stund.

Blanda mjöl och bakpulver. Rör ner det i grynmassan tillsammans
med socker och ägg.
Bre ut smeten i en smord form ca 18/22 cm.
Grädda i ca 20 minuter.

Låt svalna och lägg över den på en ugnsfast form med höga kanter.
Höj värmen i ugnen till nästan 275*.

Vispa äggvitorna med 1 tsk socker. Tillsätt mer socker i omgångar och
vispa tills marängen är hård och fast.
Bre ut de halvtinade hallonen över kakan. Sedan den skivade glassen
och till sist marängen, som ska täcka helt.
Ställ in formen i ugnen, bara några minuter så att marängtopparna fått
lite färg.

Receptet är stulet från Passagen, men verkar stämma med den efterrätt som en bästis mamma brukade åstadkomma till helgmiddagarna en gång i världen. Det var inte äckligt kan jag väl säga...

torsdag 7 mars 2013

Knäppgök (2)


Jag kan se hur ni tänker: "Fågelskådare" - jaha tjena, det vet man väl vad en katt har för avsikter i de sammanhangen... Men: NI HAR FEL!
MIN katt ÄLSKADE fåglar - ja, avgudade dem. Han blev t.o.m. kompis med en STORK! (Det var f.ö. en papegoja som förde in teet i den sorken.)
Ok, ett stycke fågel dräpte han, det måste erkännas. Men detta var en kråkunge som sprattlade omkring hjälplös på marken efter att ha fallit ur sitt bo. Han gav den nåd kan man säga. Och han var nära att mista ett öga på kuppen, då krÅkmamman gick till attack och körde in näbben i ögonhålan på honom. Min käraste lilla katt. En sann filantrop var han.

En fågelskådare (minne över)


Min katt (frid vare med honom) dog imorgon
Jag gick dit idag,
såg mig omkring
Gjorde tre korstecken
.

måndag 4 mars 2013

Dans med Vargar


F.d. vapen/drogkuriren och tillika CIA-agenten och yrkesmördaren Gene "Chip" Tatum basade för en cell inom OSG (Operation-Sub-Group) som var George Bush d.ä's egen hemliga specialgrupp inom CIA. Han avslöjade redan 1997 att det var just denna grupp som sjösatte mordet på Palme, via sydafrikanska "assets". Ett rutinuppdrag närmast. Palme hade dessförinnan, i ett anfall av idealistisk yra(?), meddelat Am överstelöjtnanten Oliver North (som arbetade med bl.a. vapenleveranserna till Iran under Iran/Irak-kriget) att han avsåg att koppla in FN angående USA's intentioner att samarbeta med Bofors för att i hemlighet kunna använda deras exportrutter via bl.a Syd-Korea för sin räkning.

Historier som onekligen får en kille som Chrille Pettersson att kännas väldigt liten...
















http://www.leopoldreport.com/Gene.wav (Palmemordet avhandlas först 18 min in i intervjun.)

lördag 2 mars 2013

mordjakten... forts.

Jo, jag var där. En halvtimme efter mordet kom jag och min flickvän körandes Sveavägen ned, förbi uppbådet. Vi förstod att det hänt något allvarligt. En kvart senare var vi hemma och knäppte vi på tv'n, eller om det var radion. Det framkom snart vad som hade hänt. Overklighetskänslorna blev påtagliga.
Jag beslöt att ta bilen och bege mig tillbaka till platsen, där på Sveavägen. Klockan kan ha varit runt ett på natten då jag parkerade bilen en liten bit därifrån. Jag gick fram till den lilla avspärrningen runt blodfläcken - och stirrade. Stirrade på Olof Palmes ännu färska blod där i snömodden. Tre, kanske fyra, poliser stirrade tillbaka på mig. Jag började röra mig bort för att försöka undgå deras intresse - det var bara jag och dessa poliser som befann oss där vid tillfället. En känsla gavs av att jag inte hade rätt att befinna mig där - ändå höll jag mig kvar - slog ett par lovar tills jag fått det att sjunka in, att detta var på riktigt.
Enligt L.G.W. Persson stämmer min lilla visit in på vad som senare kan ha resulterat i "fantombilden" - alla påstår att jag liknar den otäcka bilden. (Tack alla för det!)
Naturligt nog så har denna episod berett mig ett särskilt intresse för jakten på Palme-mördaren. Att jag vid  tidpunkten var taxichaffis i stockholm och som sådan senare även blev knivhotad av CP,  i min egen taxibil, kanske också ska nämnas.
En vårdag femton år senare kliver Christer Pettersson in i min buss vid hållplatsen utanför Solvalla. Det tog 0.1 sekunder att känna igen mannen, högst. Detta kan jämföras med Lisbet Palme som "bara" behövde behålla minnet under tre år. Jag kan bara vidimera att den mannens blick inte är av det slag man glömmer.

Vidare vågar jag påstå att mordgåtan i praktiken är löst - om än inte i juridisk mening bevisad.
Som en uppmjukning kan man - i fall av intresse- börja med att läsa följande  sammanfattning av "besvärande omständigheter" för denna vår numera framlidne tjackpundare.

OBS. Detta skall på intet vis läsas som ett angrepp mot amfetaminbrukare/missbrukare generellt, även om jag  personligen förkastar droger - generellt.

torsdag 28 februari 2013

Still going strong?


Kriminell, mentalt störd, impulsstyrd våldsman, mördare, med litet att förlora,
med fruktan som arbetsredskap. Välbegåvad, "missförstådd", hemma i mordkvarteren,
drogpåverkad och orädd.
Lägg till ett ovanligt särpräglat utseende som klickar in för flera vittnen på mordplatsen.

Motiv? Se L Tingström, inspärrad rättshaverist, bombman och tjack-provider.

Här: Svenska Mord och här: Christer Pettersson - del 12 - Folkhemmet

tisdag 26 februari 2013

B-aiss eller Bb


En sak jag har tänkt på: Ibland skrivs B som "B", ibland "H", ibland "B/H" eller "H (eller B)", jag menar
alltså tonen ett halvtonsteg under C. Nästa ton under denna kallar man också för "B", eller omväxlande
"Bess", "Be be" och "Hess" - utöver "Aiss" eller "B-flat" då. Om någon bara hade varit bussig att lägga fram
detta för mig, då när jag var nio, så hade det varit trevligt. Så hade det åtminstone givit mig ett val.

måndag 25 februari 2013

Eldriven


När inget vatten längre kommer ur kranen
det är svart i trapphallen
elementen är kalla
kylskåpet varmt
bensinpumpen...
då vet vi.
Då vet vi hur små vi är.

söndag 24 februari 2013

Ett gig


Någon konsert var det väl inte direkt tänkt som. Vi skulle spela på Akalla Islamiska Ungdoms- och Kulturförening. Någon fritids-kulturansvarig på stadsdelsnämnden hade bestämt att det skulle hållas en kulturintegrerande dansafton i lokalen - en nedlagd ungdomsgård i botten på en halvsunkig 70-tals-länga - och vi var hyrda för att åstadkomma musiken. Pinnstolar och naken betong i det låga taket mötte oss. Någon scen fanns det inte men vi hade som väl var en gammal matta att ställa upp trumsetet på.
Vi hade en repertoar som sträckte sig från Kristallen den fina över Long Tall Sally till Tico-Tico no Fubá, och runt trehundra låtar däremellan. Däremot hade vi inte en endaste ton härstammande från världsdelar öster om Helsingfors. Kanske ingick detta också i avsikten med själva evenemanget.
Den lilla publiken lägrade sig på sina pinnstolar längst ned i ena änden av lokalen medan vi gjorde oss i ordning i den andra. Sedan utbröt helvetet. Akustiken var obeskrivlig. Det hade krävts minst femtio människor till därinne för att ens göra den uthärdlig. Ett par soc-tants-liknande kvinnor var allt vi lyckades få upp på dansgolvet - resten satt som paralyserade. En och en halv timma var det vi hade kontrakterat oss för och en och en halv timma av ljudinferno fick det så bli.
Modfällda kvitterade vi sedan ut gaget och packade oss iväg. En tänkt dansafton hade utmynnat i en ganska förskräcklig konsert. Nu, tjugofem år senare, har jag läst mig till att rättrogna muslimer inte får dansa - med det motsatta könet kanske skall tilläggas. Vad som gäller om de skulle vilja dansa "samkönat" är mera oklart. Vi vet bara att "sodomistiska" aktiviteter i flera muslimska länder fortfarande kan leda till både prygel och avrättning. Själv fick jag bara lite tinnitus.

fredag 22 februari 2013

Niqab med hijab för 99.90


Jaha, och vad är det för roligt med en kirurg, var det enda han sa när han fick se den.
Jag så hatar maskerader!


torsdag 21 februari 2013

Sång?


Mer som ett falsettartat mummel, skulle jag säga.

tisdag 19 februari 2013

Varför


Jag älskar tårar.
Tårar, varför?
Jag älskar tårar.
Varför tårar?

Jag älskar...
Varför!
Jag älskar dem.
Varför älska tårar!

De är varma.

måndag 18 februari 2013

Drömmars hus


Ett gult sommarhus med en rostbrun vattenpump nedanför kökstrappan. Fyllt av gnolande svalbon
under dess solbrända vindskivor. Havsvindar ristande i fönsterluckor med utsågade hjärtan. Dofter -
av fotogenlampor, den öppna spisen, väggarna och takens milda oljefärger - sammansmälta sedan
tjugotalet, till något som inte alls kan beskrivas. En förlorad strid, lagd under en pressenning av plast.
En halvrutten brädhög. Det sägs att man sällan drömmer i färg. Jag hade gärna kunnat drömma i doft.


söndag 17 februari 2013

Livet


Livet ja.
Mitt liv då kanske?
Eller de döda grässtråna under snön?
De lever ju också, på sitt sätt.
Eller stenarna, lever inte även de, om än något långsammare.
En dag är vi åter rymdstenar.
Sen kaskader av väteatomer.
Tills det börjar om.
Allt är liv.
Även min döda katt, vill jag påstå.
Det är bara det
att jag inte kan klia honom under hakan längre.

lördag 16 februari 2013

Backpacking


New York? Där köpte jag en gång mitt vassaste kameraobjektiv; en magisk 24-mm vidvinkel att fästa på mitt enda resesällskap - en halvautomatisk SLR-kamera. Optiken inhandlades mitt i natten. Jo, man hade nattöppna kamerabutiker i NYC på den tiden. Dessutom gick den till halva priset mot vad den hade kostat hemma. Plötsligt gick det att fånga in all stadens hisnande arkitektur på det lilla filmplanet. Jag var salig, ja nästan yr av upplevelsen.
Ur människovimlet dök det en dag upp en tjej som förmodligen var den coolaste kvinna jag nånsin fått anledning att ens kunna drömma om. "Drop-dead" beautiful och i svarta åtsittande läderbrallor växte hon in i min sökare. Själv bar jag ett par slitna jeans och en sån där grön surplus-jacka - á la De Niro i Taxi Driver. En utstyrsel som fick mig att se totalt "New York-ish" ut - Ja, det var så hon sa, flickan som jag plötsligt stod och talade med. Själv hade jag inte ens reflekterat över saken - hade inte ens sett filmen - trots att den hunnit gå i flera år.
Hennes klädsel vågade jag naturligvis inte kommentera. Hela hon såg för bra ut för att det skulle gå att ta en enda bit i munnen - utan att omedelbart svälja ned den. "You look pretty cool yourself" hade kommit ut som en ren förolämpning.

Av någon anledning tog hon med mig till en dansklubb några kvarter längre ned. Innan vi ens hunnit dit var jag klar med min plan: Hon skulle bli min och jag skulle komma och hämta henne - med segelbåt... Jo, jag hann även lägga fram planen - innan jag förlorade henne ur sikte därinne. Jag hann även med att se henne omfamna ett antal välbyggda herrar, och att känna mig missuppfattad.

Nästa dag höll jag mig inne. Satt och putsade mina objektiv tills jag blev hungrig nog att orka ta fram fältköket, orka värma burkmaten, där, på golvet, på mitt lilla, skitiga, why-am-see-ej - rum.


onsdag 13 februari 2013

episod 2012 på holmen


Vintern var i antågande. Då

Jag mötte en invandrad man
Längs vägen

Hade just hittat ett par fina skor
I diket

Jag bar dem i handen
Han var barfota

Vi kollade om de passade
Det gjorde de

Han fick dem
Det saknades en bit av ena sulan
.

tisdag 12 februari 2013

Tjugoåtta (tankar kring utilism)


Eller: Vad man kan göra med dubbla matkassar i händerna medan man väntar på hissen.

Eller: Är vi efterblivna i det här landet?

Nu är det fastslaget; tjugoåtta sekunder tar det för hissen att ta sig ned från översta våningen. Ja, eller tjugoått "pilsner" om man ska vara noggrann. Jag är så bra på att räkna "pilsner" att det kan slå fel på högst en sekund på den halvminuten. Sen tar det faktiskt exakt lika lång tid för den gamle trotjänaren att ta sig upp de sex våningarna igen. Väl där kan man, om man vill, vänta i ytterligare två komma åtta sekunder innan den låter sig skickas ned igen, via "Ned"-knappen. Fast det är klart, vem orkar lägga nästan tre sekunder på en sådan sak - då man just tvingats ägna kanske en hel minut åt sitt hissåkande!

Jo, vi är faktiskt ett par stycken här som gör det. Det är jag och så är det Viola. Sen har vi femtiosex andra boende som skiter totalt i det. Det blir som om man skulle tänka sig att i en normalstor skolklass så är det bara en som egentligen bryr sig om att försöka visa normal hjälpsamhet - en av tjugoåtta - en tjugoåttondel. De övriga tycker av okänd anledning inte att detta behövs. Eller så tycker de kanske att det skulle kännas orättvist att försöka vara hjälpsam mot tjugoåtta människor, för att sedan få tillbaka från kanske bara en enda... Ja, man kan spekulera, men faktum kvarstår: Tjugosju av tjugoåtta personer i mitt hus tycker inte att det är värt att lägga ned två komma åtta sekunder på att hjälpa sin granne att kunna spara tjugoåtta sådana.

Däremot håller man glatt upp ytterdörren så fort det ges chans - varvid artiga tacksamhetsfraser utbytes.

SÅ HÄR VAR DET INTE HÄR FÖR TJUGOÅTTA ÅR SEDAN!


Björn Savé
Riskkapitalist (Vilket innebär att jag köper, slimmar (skär bort och svälter genom utsugning) och säljer för niosiffriga belopp verksamheter inom den s.k. offentliga sektorn.)

söndag 10 februari 2013

Nepotism och korruption på hög nivå.


Marias Borelius (Reinfeldts 1:a handelsminister med gott om pengar i skatteparadis och svartanställd hemhjälp, men utan TV-licens) brolla; Henrik Borelius, ledamot i den borgerliga regeringens välfärdsutvecklingsråd och vd för Attendo sedan 2003, taxerar 2011 för en förvärvsinkomst på 3 761 500 kronor. Men de mesta pengarna skickas förstås direkt till moderbolaget i Luxenburg. Lika bra det när pengarna ändå ska gå till lyxjakter och annat skojs därnere.
Sen att panshisarna här hemma får äta gammal fadd potatismos och "skinnsås" medan liggsåren växer under filten får väl det här stackars lättlurade folket skylla sig själva för.

Enligt Affärsvärlden har vårdbolaget Attendo gjort rörelsevinster på 1,7 miljarder kronor. Ändå har bolaget inte betalat mer än totalt 46 miljoner kronor i skatt under fem år, vilket motsvarar 2,7 procent. Förklaringen är så kallade räntesnurror via skatteparadis.

Vidare:
Ur Expressen - "2005 tjänade Gustaf Douglas*, medlem i moderaternas partistyrelse, 642 miljoner kronor när han sålde sina aktier i vårdbolaget Attendo.
- Vi gör en mycket fin affär, sa Douglas till Svenska Dagbladet då.". "Expressen har sökt Gustaf Douglas och Sofia Arkelsten* som båda väljer att inte ge några kommentarer."
Idag ägs Attendo av supermiljardären Björn Savén som av Reinfeldt utsetts till Svenskt näringslivs företrädare vid ett internationellt toppmöte i London.

*1. Finansman och tidigare vd på DN. Även bror till greve Philip Douglas som år 1995 dömdes till 5 års fängelse för grova skattebrott, efter att -bland mycket annat - lyckats nolltaxera i två decennier [trots] mycket stora tillgångar.
*2. Moderaternas dåvarande partisekreterare.

And the list goes on and on...

lördag 9 februari 2013

Folkhemsk depressionsrapport


- Hej.
- Hej, du.
- Läget?
- Tja...
- Vad gör du nuförtiden?
- Gör?
- Ja, sysslar du med nåt?
- Nä...
- Du gör inget?
- Tja...
- Tja?
- Nä, jag håller på med en arbetsutredning.
- ?
- ?
- Är det nåt du försörjer dig på?
- Nä, jo, ja, det beror väl på.
- ?
- Jag är arbetsrehabiliteringsutredningsersättnings-tagare.
- ?
- A r b e t s r e h a b i l i t e r i n g s u t r e d n i n g s e r s ä t t n i n g s t a g a r e .
- ok.
- Ja.
- Vad ger dom för det då?
- Tretusen åttahundra.
- I månaden?
- Ja.
- Aha, så det bli soc då?
- Ja.
- Sjukt.
- Ja.
- Men då har du till käk åtminstone.
- Näe.
- Vaddå?
- Jag får ingenting därifrån.
- Ingenting? Varför då?
- Måste sälja och äta upp landstället först.
- Aha, ja, det är klart.
- ?

fredag 8 februari 2013

Skriv om ett resultat av det stora äventyret!


Man kanske hade tänkt sig ett resultat
av min förekomst här på jorden

Jag ville kanske göra detta så litet
som det nu är möjligt

Man menar att detta är sorgligt
Jag kanske kan hålla med

.

söndag 3 februari 2013

Den stora våldtäkten


Tänker mig att jag är den siste mannen på jorden ...
Tänker mig att jag inte finner någon kvinna i min smak ...
Tänker på hur jag skulle göra då ...

Skulle jag föra släktet vidare ÄNDÅ ...

Varför då ...

Huh?

...

lördag 2 februari 2013


Ta "farväl"?
Nä, fy f-n.
Vi hörs!

onsdag 30 januari 2013

Skriv om en solig dag i maj

Vintern kommer att ha tagit det mesta av mig
Mänskorna kommer att springa
i nya träningskläder,
jag kommer att
hata dem,
& mig
.

söndag 27 januari 2013

Skriv om hur internet påverkat världen.


I Jemen är nästan halva befolkningen analfabeter. En på tusen har internet.
Kvinnorna går täckta i svart tyg och riskerar att bli hängda i närmaste lyktstolpe
om de inte håller sig inom koranens råmärken. För oss övriga innebär däremot
internet ett ganska stort utbud av gratis nakenbilder - vilket i sin tur gör att man
slipper riskera att skämma ut sig i tidningskiosken.

Då jag var liten grabb gick jag och plockade delar på soptippen för att kunna
skruva ihop min första motorcykel. Det där har kanske försvunnit lite också.

fredag 25 januari 2013

Kojan - eller hur man blir sadomasochist vid sex.


Inspärrade i en koja av flickans äldre bror.

"Kyss varandra eller dö!"

En sån bror.

torsdag 24 januari 2013

Beroende

Jag gillar inte pengar
jag är bara beroende
för min gas o boende

söndag 20 januari 2013

Skid-weekend någon?





                                                                            Ski Duboi is so ...believable - we just have to go do it!


lördag 19 januari 2013

Utan namn


En doft - frisk som av sol mot vit lucker sand, bearbetad av små kvicka sandkrabbor, sötad med
havets sälta och heta vindar, omgav henne - uppfyllde honom. Håret, med doft av hö och honung,
ordnat i guldockra rastaflätor som rann lekfullt ned över skuldrorna, dansade över hennes rygg av
skimrande brons. Allt var värme. Han höll henne bakifrån, lätt över de mjuka axlarna, lät hennes
rytmiskt fulländade rörelser förmedla honom kunskap om hela hennes kropp och väsen. I gryningen
kom regnet. Allt blev nakenhet och hon försvann med en blöt kram, en sådan som inte borde haft
ett slut, ett litet fniss och en knölig uppblött papperslapp.
Han skulle aldrig kunna sluta att återkalla känslan av hennes bara skuldror under sina handflator. Där
skulle de hålla en egen plats i hans livssmärta. Den för ett bortslarvat namn. Eller hette hon kanske
Liv...?


torsdag 17 januari 2013

Bikten


Tänker på mitt o ditt
När mitt o ditt blir vårt
Att veta när är lite svårt
För vissa, förvisso mera

ibland

Är man bland riktigt goda vänner
"allting är vårt", man kanske känner
Man tar för sig närhelst skon klämmer

Därför stal jag saqers kommentar till Maria igår...
tänkte att när hjärnan strejkar får man väl vara lite kreativ...

onsdag 16 januari 2013

Hjärnan


Jag försöker ibland föreställa mig chocken för en annan mänska, att plötsligt bli förflyttad in i min hjärna.
Tur att den har mig ändå som är van med eländet.
Tacksam borde den vara.
Och mänskan.

tisdag 15 januari 2013

Könsroller


Könsroller får man hålla avskilt tycker jag.
Sköta i enskildhet. Som gameplay eller nåt.

onsdag 9 januari 2013

Fotografiet


Ett fotografi hade han. Ett enda fotografi från en hel uppväxt. Bilden var tagen uppe på fjället efter en lång
vandring och arrangerat efter faderns önskemål. Han satt uppflugen på sin äldre kusins axlar och med det
böljande fjällandskapet som fond. En naturliga tolkning av bilden var att han burits dit upp, men verkligheten
var rakt motsatt; Han hade klättrat som en pigg bergsget uppför hela den långa fjällsbranten, i stark kontrast
till både fadern och kusinen.
Men det var så han ville ha bilden, fadern, rivalen.

lördag 5 januari 2013

Fnitter (från saqopedia)


En lustinducerad bukreflex hos människa. Vanligen inträffande i händelse av subjektiva upplevelser av att någon eller några beter sig som om den eller de saknar rimlig koll på vad den eller de gör eller uttalar. Fenomenet leder till intermittenta serier av luftstötar som mestadels leds ut via näsgången. Även det orala partiet och i någon mån stämbanden kan engageras, varvid en mängd variationer av olika pys och "skrock"-ljud kan uppstå. Det föreligger ännu inga vetenskapligt vedertagna förklaringar till varför fnitter uppkommer eller dess funktion. Förekomsten anses, enligt M.Vernersson, överrepresenterad i juvenila gruppsituationer, och ytterligare så där man finner hög relativ kvinnlig representation [källa behövs], vilket är delvis ifrågasatt av Charlotte och som enligt K. Byx kan antas vara en bedömning som representerar en grupp med hög relativ manlig representation...

Kategori: Skratt.

torsdag 3 januari 2013

Plåtvelocipeden (en tragedi i ren i-lands-tappning)


Jag lärde mig cykla på en leksaksmoped från jultomten. En stor vinröd i pressad stålplåt och med skämmiga utstickande stödhjul och reglerbart knarr-ljud. Första utmaningen låg i att framställa en lagomt ödmjuk begäran om att få stödhjulen bortmonterade. Det gällde att inte såra någon genom att avslöja att man redan kunde cykla - så gott som. Framåt sensommaren beslöt jag ändock att ställa undan hela schabraket. Terminellt. Det var det sätt jag kunde komma på för att föra fram idén om att en helt vanlig cykel kanske inte skulle behöva vara något alldeles förryckt...

- Men har du redan tröttnat på att cykla? frågade mamma någon gång borta i oktober.
- Närå, eeh, den har nog bara fått slut på soppa, kanske jag svarade, varefter jag tillsåg att låta hobbykatalogen ligga uppslagen på cykelsidorna resten av det vinterhalvåret. Fast vid det laget drömde jag inte längre om endast en cykel. Nu var det en med rockstyre och limpa som gällde. Hade man bara limpa och rockstyre hade man allt, på den tiden. Men att kommunicera något sådant till föräldrar som inte ens kunde skilja på en cykel och en leksaksmoppe...

Ändå


vi älskar
att älska
hatar att hata
Dem vi älskar