lördag 30 juni 2012

Erfarenhet?

Vem har ork för sådant damm?
Här finns nya krig att utkämpa!

Till M

Nu bad jag honom för fjärde gången att stänga sin jävla dörr som han håller öppen halva dagarna spillande
ut matos och hjärtskärande barnskrik ut i trapphuset och in i min egen sköra sfär av fantastisk ensamhet.
Men då svarar han "Du - kom in här" och vinkar in mig med ett krokigt finger samtidigt som han drar sig
tillbaka in i lägenheten.

Han tänkte hacka ihjäl mig därinne. Det gick jag inte på. Han får köra sitt jävla jihad på sig själv. Jag skickar
sos på honom om han inte lär sig. Han vet inte hut, den djävulsdyrkaren.

Må fan ta'n.

Pussinuss
Tuttelitott



onsdag 27 juni 2012

Gungungen


Johan var pilsk. Vandrade av och an i rummet.

- När blev man själv gungad sådär senast... Fan, vad skönt det ser ut!

Hon svarade honom inte. Mitra var helt fokuserad på barnet med dess slutna små ögonlock, pupillernas
vandring där inunder. Fattar han inte att hon håller på att somna - kan han inte se barnet istället för att börja
prata om sig själv!  Hon tog ett djupt andetag för att svepa undan irritationen.

- Men nu sover hon väl, tror du inte det?

Mitra släppte ofrivilligt handen från gungsängen som stannade på ett ögonblick i den tjocka mattan. Lilla
gungungen slog upp två blanka ögon till svar:

- Da da, eeh..

När nästan alla till sist äntligen kommit till ro hördes ett kvävt stön bort ifrån toaletten, följt av ett liknande,
men mera utdraget, från sovkammaren.

Allting fick börja om.

lördag 16 juni 2012

New Koran!



Jag har registrerat två intressanta och tongivande kraftfält här i tillvaron: Döden och kärleken.

Och en liten bonusvariant för oss som råkat bli passerade av dessa: Dödandet.

Kärleken har sin bästa chans i de sena tonåren, varefter nära hopplös.

Döden tar dig när som helst men är säkerställd och pålitlig.

För oss "left in the middle" kanske "dödandet"

synes som det meningsfulla fältet?

Men...

jag vill förorda ett fjärde fält:

Sköt dig själv och

älska alla(h).

Pronto

.

torsdag 14 juni 2012

Ninawa 2007


De var väl en tusen dasiner, men hon dog verkligen inte lätt den här flickan. Trots att hennes huvud nu syntes halvt demolerat gjorde hon ännu ett sista försök att resa sig upp. Där fanns dock en rådig man som tog upp ett rejält stenblock som han träffsäkert dräpte rätt ned i ansiktet på henne. Kroppen drog ihop sig och stillnade sedan äntligen.

Familjens heder återvunnen.



onsdag 13 juni 2012

Triangle (again)


Varför denna eviga strävan efter liv?

- Du kan inget om sås.

Vi vet ju att det inte går,

- Du smälter margarin

"det enda vi vet!"

- fittsås!

Säger de.

- Ja..

.

lördag 9 juni 2012

Kombilotten


Anna hade vunnit på lotteriet. Stort. Nu satt vännerna och väntade på en inbjudan "till det stora kalaset",
föreställde hon sig. Tysta hade de i varje fall blivit. Kompisen Johanna hade åtminstone varit tydlig; "Kom
igen! Vi måste ju få fira dig!" hade hon nästan gapat i luren flera gånger. "Fira mig? - jag som redan vunnit en
massa pengar, varför skulle jag behöva en sån uppmuntran", hade hon försökt dämpa vännen lite skämtsamt.
Men i grund och botten var det väl inget skämt. Anna förstod verkligen inte logiken. Den enda logik hon
kunde finna var att Johanna tyckte att det vore lagom om hon och kompisarna nu kunde få festa loss på
hennes vinstpengar. Men om det faktiskt gällt att fira hennes nya rikedom skulle de väl inte samtidigt vilja se
henne förslösa den, resonerade hon. Logiska resonemang var en av Annas starkaste sidor och lösningen på
den här ekvationen var ganska enkel: Anna aviserade för sina vänner att hon bokat "The Top floor" i stans
nöjespalats och att alla var så välkomna att fira den lyckosamma vinsten tillsammans med "lyckosten själv".

Alla kom, festklädda från topp till tå, och det blev ett hejdundrande kalas. Knappt nämndes ens ordet
pengar och stämningen, då alla hunnit smörja sina krås, närmast galaktisk. Fram emot fyra på morgonen
hade man med polisens hjälp också lyckats dela upp notan. De som inte kunde betala fick lämna vad de
hade av smycken och telefoner som pant. Själv hade Anna troppat av lite tidigare. "Man ska sluta på topp",
hade hon sagt då hon gick.

Nu satt hon och jobbade med ett rund-mejl. "Jag känner mig verkligen ledsen för att det tydligen slutade så
rörigt senast, just som vi fått uppleva en så härlig kväll tillsammans. För att om möjligt ställa tillrätta för
missen med att det inte var "on the house" så har jag bestämt mig för att b " ...och där fastnade hon. Allting
frös och hon måste inse att ekvationen inte längre gick ut. Att den var ett förlorat spel.

söndag 3 juni 2012

Ambition


Som ung hade jag en del funderingar på att rädda världen men blev aldrig
tillfrågad och nu så orkar jag inte längre. Får jag bara slippa bli sjuk och dö
så räcker det för mig.

fredag 1 juni 2012

Utan titel (2018)


Fred Smilander från Fagersanna
han med "Samla Andras Manna";
en figur som gick hem
som den fagraste lem
tills flödet tog slut och allt stanna.