söndag 30 oktober 2011

Hög förhoppning (full version)

Om man inte ständigt blev äldre, tröttare och fulare skulle man kunna köra vidare - utveckla, finslipa - försköna i tillvaron!
Men istället blir man bara äldre, tröttare och fulare...
Så vad e grejen?
Vad gör man nu då allt väsentligt är gjort?
När allting annat redan är tänkt och känt.
Ska man nu behöva gå åstad och faktiskt försöka göra allting annat också?
Eller ska man istället nöja sig med hoppet om en bekväm död?
++

54 &½ år.
Allmän varning!
Allt kommer att bli sämre.
Jag känner det i mina celler
Att leva utan hopp

Peripeti on ways!

En ny TV
En snyggare soffa

Vad är det för fint med hopp om man tänker efter?

Är det inte människans stora gissel - detta att allt måste bli bättre hela tiden.
Och större, och mer...
Vi är giriga varelser, där ligger problemet; att vi aldrig kan nöja oss med det som är.
Hoppet är en sjuk gen - en återvändsgränd.

Jag hoppas på att få dö på marken.

/Hasse 54

5 kommentarer:

  1. Var har du fått det ifrån att du inte är en språkmänniska undrar en som också vill dö på marken.

    SvaraRadera
  2. Betyder egentligen hopp alltid en önskan om att saker ska bli bättre, större, vackrare? Kan inte hopp också röra sig i det lilla, i längtan efter en god smak, en vacker syn, en nyupptäckt av något som alltid funnits där, men som man missat. Den upplevelsen har inget med hur gammal eller snygg eller smart man är.

    SvaraRadera
  3. Peripeti ... Kanske kommer man med åren till en punkt (punkter?) där det faktiskt är för sent att hoppas på vissa saker? Kanske blir det ett tomrum innan man hittar nya saker att hoppas på?
    Håller med om att det är sjukt att människan hela tiden missnöjt vill ha någonting annat än det hon har. Att känna sig nöjd, det vore väl något att hoppas på ...

    SvaraRadera