Mars

Mars
"Pust", jaha... så var det till att försöka komma på något läsvärt att skriva om då. Alternativt
något skrivvärt att läsa om kanske. Något som legat dolt för världen men ändå plötsligt springer
upp lika fräscht som vårbäcken redan avslammad från vinterns gegga och söl. Något på en gång
djupt och transparent, som glaskroppen i det nyfödda barnets barnets öga....

"Suck", nej... sånt kan knappast framkallas på beställning. Särskilt inte ur en bakrusig hjärna
belägen i en kropp som sitter hopkrupen som ett litet gem framför en stirrande datorskärm.
Åtminstone inte då solen samtidigt kastar in sitt stenhårda ljus på hela eländet!

"Stön", tänk... tänk om man kunde finna bara en tanke. Bara en enda tanke som var ens i
närheten så klar som den iskalt osynliga, soldränkta vårluften därutanför. Utanför mitt solkiga
kök, mina solkiga köksfönster, min solkiga vinterlekamen.

"Stånk", fan... det går inte an att sitta kvar här och kvida. Jag kapitulerar. Solen ropar på mig.
Ropar om allt som inte kan sägas. Pockar på min längtan efter ren känsla. Känslan av liv - och
allt annat som kan få mig att sluta att bara sitta här och pusta ur mig ursäkt på ursäkt.