Kinshasa

Det var en vårmorgon i fjol då Lionel inte kunde hitta sin penna. Att komma till skolan utan penna var inte att tänka på. Hans lärare var inte av den sorten som såg igenom fingrarna med saker.
För att undslippa problemet stoppade Lionel istället på sig sin Pappas penna innan han hastade iväg till skolan. Nu var problemet att Pappa skulle söka ett nytt jobb denna samma ödesdigra dag. Pappan blev nervös och upplevde att han brände hela intervjun på grund av sin avsaknade penna.
I sin frustration vände sig Pappan till väckelsekyrkan på orten för rådgivning. Där bedrevs en omfattande verksamhet med djävulsutdrivning på barn. Den konsulterade pastorn fann det entydigt klarlagt att sonen var förhäxad och erbjöd honom en exorcist-seans mot 10.000 kongolesiska franc.
Pappan blev övertygat om att det måste vara något fundamentalt fel på sonen men beslöt att ombesörja utdrivningen själv, så utbildad advokat han var. Först gällde det att få fram ett erkännande. Det tog honom fem omgångar av misshandel. Sen gällde det att framkalla äkta ånger - vilket gick sämre. En granne föreslog då att man istället kunde ta ta i blekmedel i maten för att rena gossen. Efter ett rådslag med hustrun kom han fram till att bättre fortsätta med den konventionella misshandeln - det hade nämligen framkommit att blekmedlet brukade ge bestående men hos offret.
Efter några veckor hade pojken fått så mycket stryk att han började frukta för sitt liv. Han lämnade familjehemmet för ett liv på gatan. Lionel tog alla jobb. Mest handlade det om att ta rövknull på olika hotel i Kinshasas turistdistrikt, men även väskbärning och att samla sopor ingick i arbetet. Lionel ingick nu i en ganska stor grupp av övergivna. De flesta var runt tolv år som han själv, men där fanns också de som var bara fem. Några var mycket svaga. Teday, som hade fått så mycket blekmedel mot sitt häxeri att han bara orkade med att sitta och tigga med sin lilla keps på trottoaren, var bara ett exempel. Lionel som tjänade mångdubbelt mot en vanlig tiggare delade broderligt med sig till sina olycksbröder och systrar. Tills en dag.
En fransktalande BBC-reporter som fått med sig Lionel upp på rummet hade insett nyhetsvärdet i gossens berättelse. Reportern anade en win-win-situation: Han skulle föra hem pojken och tala med fadern.
Lionel var mycket tveksam till förslaget. Det hade gått ett halvår sedan han senast såg sin familj och han hade nu en mycket viktig funktion inom gatugruppen.
BBC-reporten hade redan bestämt sig, kosta vad det kosta ville. En taxi beställdes och en 100.000 franc-sedel stacks i handen på gossen.
Pappan skulle visa sig mycket ångerfull. Särskilt när han såg sedeln som hans son bar i handen.