Fri väg

Det måste vara något med kroppsspråket, hade han tänkt. Så bestämde han sig för att försöka med att se
totalt frånvarande ut. Kanske de då lättare skulle kunna räkna ut att de riskerade en kollision? Nej, det
funkade absolut inte. Vid sista försöket hade han närapå ramlat ut framför en bil.
Nu återstod att pröva något mer offensivt: Uppsträckt huvud och en raskare gång kanske kunde väcka en
annan uppmärksamhet? Det, kombinerat med en fast blick, borde ju få honom att märkas, tänkte han. Men
nej. Fortfarande blev han tvungen att antingen tvärstanna eller skutta åt sidan allt som oftast han mötte någon
längs trottoaren.
Hans sista strategi bestod i att spela totalt blind - bara gå på tills det tog stopp. Efter den femte kollisionen
vände sig en ung man om och sänkte en kniv i sidan på honom. Precis som han hade räknat ut.

Epilog: Vår man överlevde. Därpå inträffade det att han inte längre vågade gå med händerna i fickorna.
Han höll dem nu omedvetet utbredda, längs sidan. Beredd.