Slutligen hade den så upphört. Malströmmen av mejl. Eje kände ett obehagligt tomrum ersätta den tumörliknande känsla som lägrat hans hjärna sedan stormen drog igång. Nu skulle arbetet överlåtas på advokater och jurister på banken och hos fastighetsmäklaren.
Läget för tomtgränsen hade visat sig vara omöjligt att enas om. Ingen hade funnit den gordiska knuten. Nu måste barndomsparadiset säljas.
Ett halvsekel av planer, slit och drömmar skulle nu föras in i historiens katakomber.
Mormors nyinköpta gungstol brann fint i öppna spisen med magiska stunder i solen, under stjärnhimlen.
Syskonen skulle aldrig mer tala som vänner.
*
Vi dansar i otakt men borde kunna leka ändå
-
väl
visa och säg något du verkligen menar
livet gör inte sig själv magiskt det är ditt ansvar
inget är vad man tror möjligen vad man känner
var dag ...
12 timmar sedan
Sorgligt rakt igenom. Och så sista meningen!
SvaraRaderaDet är så eländigt att en död människas egendom som ingen egentligen har rätt till kan förstöra så mycket.
SvaraRaderaBra text!
SvaraRaderaSynd på gungstolen. Äh, förlåt. Stramt, sorgligt.
SvaraRadera