tisdag 18 oktober 2011

Kära land

Slutligen hade den så upphört. Malströmmen av mejl. Eje kände ett obehagligt tomrum ersätta den tumörliknande känsla som lägrat hans hjärna sedan stormen drog igång. Nu skulle arbetet överlåtas på advokater och jurister på banken och hos fastighetsmäklaren.
Läget för tomtgränsen hade visat sig vara omöjligt att enas om. Ingen hade funnit den gordiska knuten. Nu måste barndomsparadiset säljas.
Ett halvsekel av planer, slit och drömmar skulle nu föras in i historiens katakomber.
Mormors nyinköpta gungstol brann fint i öppna spisen med magiska stunder i solen, under stjärnhimlen.

Syskonen skulle aldrig mer tala som vänner.

*

4 kommentarer:

  1. Sorgligt rakt igenom. Och så sista meningen!

    SvaraRadera
  2. Det är så eländigt att en död människas egendom som ingen egentligen har rätt till kan förstöra så mycket.

    SvaraRadera
  3. Synd på gungstolen. Äh, förlåt. Stramt, sorgligt.

    SvaraRadera