Drömskåpet

Jag har letat, det ska ni veta, men trots att jag ännu knappt tagit mig ens i närheten kommer jag aldrig att ge upp. Jag vet ju precis hur det ska vara. Man kan nästan säga att det redan finns, bara ännu inte på riktigt - här.
Jag vägrar tro att jag skulle vara ensam om min vision. Jag menar, vad vill en människa med ett skåp? Kan det egentligen skilja så förskräckligt? Kan en låda av spånskivor verkligen vara den slutgiltiga lösningen för våra drömmar? Nej, NEJ!
Det är en omöjlighet.
Ett riktigt skåp ska vara lik en sjömanskista; en följeslagare på färden. Något starkt och pålitligt som man kan anförtro sig åt. I beskådan kunna känna trygghet i. Inte ett billigt vinylschabrak som slaktas till en skivhög vid nästa flytt.
Mitt skåp ska vara besjälat. Byggt av händer. Byggt för att vara med - länge.
Stort. Vackert. Lätt. Massivt, och odisputabelt.
Det ska självklart ha lådor, hyllor, dörrar och, inte minst - fötter. Jag menar riktiga fötter. Inte små pinnar med filtkluttar på. Inget småttigt eller ditklistrat kommer i fråga.
Och det ska, om det kniper, rymma - allt.
Inga konstigheter egentligen.