Bryggnot

Sång om våra herremän.
Text: Sven Wernström

Musik: saqer

Emil 79

- Jag föraktar min bror. Jag har totalt gett upp om honom. Det enda positiva jag kan komma på att säga om Åke är att han äntligen förstått att vi inte behöver prata med varann längre. Han har skadat mig i grunden och det endast av pur egocentricitet.

- Verkar vara ett jävla svin den där.

- Ett svin? Jag gillar svin...

- Ett as då?

- Det är min bror vi talar om.

- Som skadar dig.

- Jo, fast det är inget jag tror han är medveten om. Och jag är tacksam om du slutar kalla honom namn!

SQUARE

Gnällaren

- Gnället är uppfinningarnas moder
Jag hade gärna varit uppfinnare
Det hade jag verkligen velat
om inte nio års skolplikt
sugit det bästa ur mig
.
Jag säger detta
av ren plikt
förstås
.

Inget särskilt

Alla har fördomar om det mesta.
Alla är värda mer än de flesta.
Rättvisa är vårt enda hopp.
Må den aldrig förklinga
denna värdefullaste
allas vår käraste
kärleksutopi
A-a-men
punkt
.

Hos säljmarknadsundersökningsagenten

Säljaren; - Vad får det lov att vara?

Köparen; - En tro, tack.

Säljaren; - Vilket varuslag?

Köparen; - Spik.

Säljaren; - Då ska vi se, byggmateriel...

Köparen; - Den ska vara i foten.

Säljaren; - Haha, ja, den var kul!

Köparen; - Ja, näe, men...hehe, den låter kul, ja.

Säljaren; - Hasse och Tage, var det va?

Köparen; - Det stämmer nog, men...

Säljaren; - Den var för jävla rolig, hehehe...

Köparen; - Alltså, de säljer kroppsdekorationer.

Säljaren; - Ok, jag förstår... eller kanske inte.

Köparen; - Det var tyvärr inget skämt. De vill faktiskt tro att den kan säljas.

Säljaren; - Jaha, men vilken då menar du?

Köparen; - Fotspiken.

Säljaren; - Det låter ju lite kört måste jag säga.

Köparen; - Jag kan hålla med, men det är ju inte vår sak, liksom.

Säljaren; - Jo, men nånstans kanske man måste dra en gräns, liksom.

Köparen; - Har vi inte trosfrihet här i landet?

Säljaren; - Det kan du ha rätt i, hahaha, frågan är väl vad man kan debitera för nånting så...dödfött, om du ursäktar.

Köparen; - Ingen orsak, idén kommer ju inte från mig.

Säljaren; - Nej, det förstås. Det var väl tillsammans de skrev de där sketcherna, va?

Köparen; - Det vet jag faktiskt inte. Men nu gäller det den här spiken, då.

Säljaren; - Hette den verkligen så? "Fotspiken"?

Köparen; - Minns jag faktiskt inte, men...

Säljaren; - Nej, spik i foten hette den ju!

Köparen; - Jo, så var det väl. Men kanske om vi kunde, eh...

Säljaren; - Alltså, det är ju lite viktigt att vi vet att vi talar om samma sak här.

Köparen; - Ja, men det är ju den där med "Säffle, kan jag få en kopp kaffe", va?

Säljaren; - Precis, jo den måste heta spik i foten, jag är nästan säker på det.

Köparen; - Ok, så var det nog, men tillbaka till spiken då.

Säljaren; - Eller var det "Roger Moore"?...

Köparen; - ...

Säljaren; - Nej, jag blandar nog ihop det.

Köparen; - Vad kan det kosta tror du? Mellan tummen och pekfingret alltså.

Säljaren; - Om vi förutsätter att de är klara med copyrighten så kan vi ta fram en offert. En arbetsvecka får man räkna med på sånt här.

Köparen; - Krävs det copyright för spik nu också?

Säljaren; - Haha, ja om den sitter i foten! Hahaha...

Köparen; - Den är visst handslagen. Kan inte tänka mig att...

Säljaren; - Handslagen?

Köparen; - Ja, eller handsmidd, då.

Säljaren; - Spiken?

Köparen; - Ja.

Säljaren; - ... ok.

Köparen; - Det speciella är att den inte är i kirurgiskt stål i och med att man tydligen förutsätter att offret, eller vad man ska säga, inte efterfrågar just den detaljen.

Säljaren; - Nähe.., ok...

Köparen; - Åtta tum, ogalvat var det visst tror jag.

Säljaren; - Mm, själva spiken då?

Köparen; - Ja, med huvudet antar jag. Fast jag vet inte om den detaljen har någon betydelse egentligen.

Säljaren; - Näe.

Köparen; - Vad kan du säga på ett ungefär?

Säljaren; - Det låter inte som något vi har erfarenhet av direkt, så vi kanske kan återkomma?

Köparen; - Det är vad alla säger, men sen brukar det bli ganska tyst.

Säljaren; - .....

Köparen; - Som sagt var.

Säljaren; - Vi hör av oss när vi har något.

Köparen; - Fint.

Säljaren; - Den var rolig!

Köparen; - Vilken då?

Säljaren; - Spik i foten!

Köparen; - Ja, jo.

Kort städrapport i udda taktart

Jag la upp en text
en väldigt obehaglig
den blev en mardröm

Jag skrev några ord
jag städade bort dem men
spåren blev kvar sen

Sitter här vaken
tystare än ingenting
vrider sig korken
.

Om en liten gänga

Snurran skulle kastas. Äntligen hade vi fått råd att ersätta det gamla "dödsrosslet" med en ny maskin. Grannen som lovat hjälpa till med att forsla iväg den gamla trotjänaren kom nu roende för att hämta skrotet.

- Ska jag ta tanken också? Frågade han då han lyft ned åbäket på akterspegeln. Klart att han kunde ta tanken, tänkte vi. Eftersom Ove aldrig velat acceptera någonting i retur för vad han hjälpte till med kändes det snarast som en lättnad då vi fann att tanken också var nästan full med bensin. Ove kopplade i slangen, pumpade och drog ett par gånger i startsnöret tills eländet hackade igång i några sekunder. Han blev stående en kort stund med ena handens fingrar skrapandes i nacken.

- Har ni kollat tändstiftsgängorna? Frågade han, skickande en medlidsam blick mot oss på bryggan. En blick som kom mig att tänka på en familjedoktor, en sedan länge glömd.

- Öh, hur då? Mumlade vi tillbaka. Ove svarade med ett överseende leende innan han snabbt böjde sig tillbaka över motorn och plockade av huven.

- Ni kan vara glada att den inte har skjutit, fortsatte han, nu nästan bittert, sedan han flinkt lösgjort det undre tändstiftet och nu höll upp det mot solen.

- Skjutit? Hurdå? Vi försökte låta glada, men osäkerheten över vad han egentligen talade om medförde antagligen mer av en sordinerad klang. Under tystnad tog Ove upp en gängtejp ur sin medhavda verktygslåda, lindade tändstiftet och satte tillbaka det i motorn.

- En tvåtaktare kan inte gå rent utan vettig kompression, förklarade han. Försök hitta gängen bättre på nya motorn, muttrade han vidare medan han hängde tillbaka motorhuven.
- Eller kanske låta tändsiften bara vara, fyllde han på med.
Vi stod väl kvar där som frågetecken på bryggan medan Ove med ett enkelt ryck fick liv i motorn och sen vänligt vinkandes for iväg som en fors.

- Ove, sa vi varandra utbytandes blickar av samförstånd. Han har verkligen sinne för det enkla.

Lukrativt

Jag säljer sexslavar.

Närå, det är mest en varubeteckning. Det rör sig om fria EU-medborgare. Med rösträtt. Hela den biten. Vi kollar legg. 18+ garanterat. Polisen har varit oss till ganska stor hjälp med marknadsföringen. Det finns inget som säljer bättre än "sexslavar" idag.
Flickorna tycker däremot inte om epitetet, tycker det verkar hämmande på deras giftaschanser. Vi försöker förklara att de får lugna ner sig, ta en sak i sänder. Folk har så jävla bråttom idag.
Jag kan fan inte gifta mig med halva Rumänien!

Ha're!
Bosse (Fingerat namn)

Fri väg

Det måste vara något med kroppsspråket, hade han tänkt. Så bestämde han sig för att försöka med att se
totalt frånvarande ut. Kanske de då lättare skulle kunna räkna ut att de riskerade en kollision? Nej, det
funkade absolut inte. Vid sista försöket hade han närapå ramlat ut framför en bil.
Nu återstod att pröva något mer offensivt: Uppsträckt huvud och en raskare gång kanske kunde väcka en
annan uppmärksamhet? Det, kombinerat med en fast blick, borde ju få honom att märkas, tänkte han. Men
nej. Fortfarande blev han tvungen att antingen tvärstanna eller skutta åt sidan allt som oftast han mötte någon
längs trottoaren.
Hans sista strategi bestod i att spela totalt blind - bara gå på tills det tog stopp. Efter den femte kollisionen
vände sig en ung man om och sänkte en kniv i sidan på honom. Precis som han hade räknat ut.

Epilog: Vår man överlevde. Därpå inträffade det att han inte längre vågade gå med händerna i fickorna.
Han höll dem nu omedvetet utbredda, längs sidan. Beredd.