onsdag 27 juni 2012

Gungungen


Johan var pilsk. Vandrade av och an i rummet.

- När blev man själv gungad sådär senast... Fan, vad skönt det ser ut!

Hon svarade honom inte. Mitra var helt fokuserad på barnet med dess slutna små ögonlock, pupillernas
vandring där inunder. Fattar han inte att hon håller på att somna - kan han inte se barnet istället för att börja
prata om sig själv!  Hon tog ett djupt andetag för att svepa undan irritationen.

- Men nu sover hon väl, tror du inte det?

Mitra släppte ofrivilligt handen från gungsängen som stannade på ett ögonblick i den tjocka mattan. Lilla
gungungen slog upp två blanka ögon till svar:

- Da da, eeh..

När nästan alla till sist äntligen kommit till ro hördes ett kvävt stön bort ifrån toaletten, följt av ett liknande,
men mera utdraget, från sovkammaren.

Allting fick börja om.

6 kommentarer:

  1. Tänker på vilken skillnad det är med denna situationen om man är mamman eller mormodern. Som mormoder njuter man i stunden hela vägen. Som mamma strävar man mot ett mål (att somna sitt barn).

    SvaraRadera
  2. Bra. :)

    Pia, som bytt identitet från vit bil till grå fågel.

    SvaraRadera
  3. Undrar vilket stön som tillhörde vem :-)? Vilken liten fin historia!

    SvaraRadera
  4. Bra! Det är inte lätt när ännu en person krm in i familjen ;-)

    SvaraRadera
  5. Yes. Pilska pappor får vänta.

    SvaraRadera