Den lillle Pianisten

"Nålsögat" fick ett positivt adrenalinpåslag redan i samma sekund han registrerade aspirantens tillbakahållna kroppsspråk där han klev in i rummet. Det var en liten sport han hade; att försöka identifiera en motståndare redan vid första handslaget. Som att känna av ett äkta napp.. kunna skilja en trött gädda från en vanlig tångruska, brukade han skämta. Den trötta gäddan var den late men annars plikttjänstduglige ynglingen förklädd till en oätlig bottenväxt. Tobbe utgjorde en riktig praktgädda; tung som ett lik men ett rejält skrovmål, enligt vad han kunde utläsa. Nålsögat gav honom därför ett extra varmt och uppriktigt välkomnande handslag. Han hade inte haft en enda PMP (Plikttjänstdduglig Minus Plikttjänstvillig) på hela eftermiddagen och den hade börjat kännas lång.

De tog sig fram till varsin sida av den tunga stålkonstrukion till skrivbord som utgjorde det enda möblemanget i det lilla kontorsrummet, förutom några kantiga galonförsedda trästolar och den pärmbemängda hyllväggen. Ja, och så mönstringspsykologens egen majestätiska snurrstol i svart skinnimitation med de sedvanliga justerspakarna stickande ut åt olika håll. Fjädringen pös till så att det lät som en fjärt då nålsögat landade sin bastanta kropp i den.

- "Hehe, ja, fan vet vad det är dom blandar i maten på det här stället, ahaha." Han hade nog kört frasen minst ett par hundra gånger. Att den här aspiranten inte skulle vilja skratta åt den låg redan uträknat. Men en viss kontraktion syntes iallafall, fortplantad till en svag knyck i överkroppen och en liten luftpuff ut ur näsborrarna. Ett blixtsnabbt, åtstramat leende som inte räckte stort längre än luftpuffen syntes också.
- Nej, förlåt, jag tänkte bara vi skulle lätta på trycket lite, öhöhöhö." Den här tryckte han fram hårdare. Nu skulle kroken i. Tobbe ville inte se ut som en komplett idiot utan släppte upp mungiporna halvvägs till ett litet pliktskyldigt fniss.
- Ja, låt oss bli lite allvarliga här då. Har du gjort lumpen förut? Nålsögat visste redan från testresulaten att han hade en intelligent gosse framför sig och inget kunde plocka fram den äkta karaktären bättre hos dessa än att ställa just den idiotfrågan. Tobbe tog sig ett par sekunder att tänka.
- Nej, kanske inte i den här allvarliga formen, såvitt jag kan komma ihåg.
- Hahaha, ja humor måste man ha för att överleva här vet du. Men där ska du inte ha några problem känner jag. Fina resultat har du också, såg jag här. Spelar du något instrument förresten?
- Ja, hurså då?
- Du har full pott på telegrafitestet. Då brukar det röra sig om musikaliska killar, vilket instrument?
- Piano.
- Excellent, det blir något för millitärparaden det! Ahaha. Nej, men vill du göra tjänst som telegrafist så tror jag faktiskt att du kommer att få det väldigt trevligt. Det är alltid många musikintresserade där.
- Jag vet inte...
- Nej, men jag vet. Nålsögat fäste en nöjd blick mot Tobbes nedfällda.