Skriv om en solig dag i maj

Vintern kommer att ha tagit det mesta av mig
Mänskorna kommer att springa
i nya träningskläder,
jag kommer att
hata dem,
& mig
.

Skriv om hur internet påverkat världen.

I Jemen är nästan halva befolkningen analfabeter. En på tusen har internet.
Kvinnorna går täckta i svart tyg och riskerar att bli hängda i närmaste lyktstolpe
om de inte håller sig inom koranens råmärken. För oss övriga innebär däremot
internet ett ganska stort utbud av gratis nakenbilder - vilket i sin tur gör att man
slipper riskera att skämma ut sig i tidningskiosken.

Då jag var liten grabb gick jag och plockade delar på soptippen för att kunna
skruva ihop min första motorcykel. Det där har kanske försvunnit lite också.

Kojan - eller hur man blir sadomasochist vid sex.

Inspärrade i en koja av flickans äldre bror.

"Kyss varandra eller dö!"

En sån bror.

Beroende

Jag gillar inte pengar
jag är bara beroende
för min gas o boende

Skid-weekend någon?

                                                                            Ski Duboi is so ...believable - we just have to go do it!

Utan namn

En doft - frisk som av sol mot vit lucker sand, bearbetad av små kvicka sandkrabbor, sötad med
havets sälta och heta vindar, omgav henne - uppfyllde honom. Håret, med doft av hö och honung,
ordnat i guldockra rastaflätor som rann lekfullt ned över skuldrorna, dansade över hennes rygg av
skimrande brons. Allt var värme. Han höll henne bakifrån, lätt över de mjuka axlarna, lät hennes
rytmiskt fulländade rörelser förmedla honom kunskap om hela hennes kropp och väsen. I gryningen
kom regnet. Allt blev nakenhet och hon försvann med en blöt kram, en sådan som inte borde haft
ett slut, ett litet fniss och en knölig uppblött papperslapp.
Han skulle aldrig kunna sluta att återkalla känslan av hennes bara skuldror under sina handflator. Där
skulle de hålla en egen plats i hans livssmärta. Den för ett bortslarvat namn. Eller hette hon kanske
Liv...?

Bikten

Tänker på mitt o ditt
När mitt o ditt blir vårt
Att veta när är lite svårt
För vissa, förvisso mera

ibland

Är man bland riktigt goda vänner
"allting är vårt", man kanske känner
Man tar för sig närhelst skon klämmer

Därför stal jag saqers kommentar till Maria igår...
tänkte att när hjärnan strejkar får man väl vara lite kreativ...

Hjärnan

Jag försöker ibland föreställa mig chocken för en annan mänska, att plötsligt bli förflyttad in i min hjärna.
Tur att den har mig ändå som är van med eländet.
Tacksam borde den vara.
Och mänskan.

Könsroller

Könsroller får man hålla avskilt tycker jag.
Sköta i enskildhet. Som gameplay eller nåt.

Fotografiet

Ett fotografi hade han. Ett enda fotografi från en hel uppväxt. Bilden var tagen uppe på fjället efter en lång
vandring och arrangerat efter faderns önskemål. Han satt uppflugen på sin äldre kusins axlar och med det
böljande fjällandskapet som fond. En naturliga tolkning av bilden var att han burits dit upp, men verkligheten
var rakt motsatt; Han hade klättrat som en pigg bergsget uppför hela den långa fjällsbranten, i stark kontrast
till både fadern och kusinen.
Men det var så han ville ha bilden, fadern, rivalen.

Fnitter (från saqopedia)

En lustinducerad bukreflex hos människa. Vanligen inträffande i händelse av subjektiva upplevelser av att någon eller några beter sig som om den eller de saknar rimlig koll på vad den eller de gör eller uttalar. Fenomenet leder till intermittenta serier av luftstötar som mestadels leds ut via näsgången. Även det orala partiet och i någon mån stämbanden kan engageras, varvid en mängd variationer av olika pys och "skrock"-ljud kan uppstå. Det föreligger ännu inga vetenskapligt vedertagna förklaringar till varför fnitter uppkommer eller dess funktion. Förekomsten anses, enligt M.Vernersson, överrepresenterad i juvenila gruppsituationer, och ytterligare så där man finner hög relativ kvinnlig representation ^{[källa behövs]}, vilket är delvis ifrågasatt av Charlotte och som enligt K. Byx kan antas vara en bedömning som representerar en grupp med hög relativ manlig representation...

Kategori: Skratt.

Plåtvelocipeden (en tragedi i ren i-lands-tappning)

Jag lärde mig cykla på en leksaksmoped från jultomten. En stor vinröd i pressad stålplåt och med skämmiga utstickande stödhjul och reglerbart knarr-ljud. Första utmaningen låg i att framställa en lagomt ödmjuk begäran om att få stödhjulen bortmonterade. Det gällde att inte såra någon genom att avslöja att man redan kunde cykla - så gott som. Framåt sensommaren beslöt jag ändock att ställa undan hela schabraket. Terminellt. Det var det sätt jag kunde komma på för att föra fram idén om att en helt vanlig cykel kanske inte skulle behöva vara något alldeles förryckt...

- Men har du redan tröttnat på att cykla? frågade mamma någon gång borta i oktober.
- Närå, eeh, den har nog bara fått slut på soppa, kanske jag svarade, varefter jag tillsåg att låta hobbykatalogen ligga uppslagen på cykelsidorna resten av det vinterhalvåret. Fast vid det laget drömde jag inte längre om endast en cykel. Nu var det en med rockstyre och limpa som gällde. Hade man bara limpa och rockstyre hade man allt, på den tiden. Men att kommunicera något sådant till föräldrar som inte ens kunde skilja på en cykel och en leksaksmoppe...

Ändå

vi älskar
att älska
hatar att hata
Dem vi älskar