skip to main |
skip to sidebar
Fotografiet
Ett fotografi hade han. Ett enda fotografi från en hel uppväxt. Bilden var tagen uppe på fjället efter en lång
vandring och arrangerat efter faderns önskemål. Han satt uppflugen på sin äldre kusins axlar och med det
böljande fjällandskapet som fond. En naturliga tolkning av bilden var att han burits dit upp, men verkligheten
var rakt motsatt; Han hade klättrat som en pigg bergsget uppför hela den långa fjällsbranten, i stark kontrast
till både fadern och kusinen.
Men det var så han ville ha bilden, fadern, rivalen.
Aj, den gjorde ont.
SvaraRaderaO, dessa genomskinliga föräldrar. Stor liten text.
SvaraRaderaOj. Otäckt. Man anade det från start men hoppades...
SvaraRaderaDu har en ekonomisk attityd till orden som är milt sagt befriande. Inte ett onödigt. Inte ett överflödigt.
Frågan är: Vem tog bilden?
SvaraRaderaSen kom jag på det. Fadern hade naturligtvis självutlösningsmekanism, för han ville inte bara ta bilder. Han ville vara med på dem.
Förmodligen log han på bilden och verkade betydligt piggare än vad han egentligen var.
Som sagts ovan, och även tidigare om Saqers texter: Less is more!!
Svar: Jo. Men vad gör man.
SvaraRaderaSvar: Jaja. Inga problem som inte en hord ungdomspsykologer på 2020-talet kan reda ut får man förmoda.
SvaraRaderaBra, bra, bra....
SvaraRaderaTräffande. Smärtsamt. Snyggt.
SvaraRaderaBra, stark.
SvaraRadera