Visar inlägg med etikett Palmemordet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Palmemordet. Visa alla inlägg

måndag 4 mars 2013

Dans med Vargar


F.d. vapen/drogkuriren och tillika CIA-agenten och yrkesmördaren Gene "Chip" Tatum basade för en cell inom OSG (Operation-Sub-Group) som var George Bush d.ä's egen hemliga specialgrupp inom CIA. Han avslöjade redan 1997 att det var just denna grupp som sjösatte mordet på Palme, via sydafrikanska "assets". Ett rutinuppdrag närmast. Palme hade dessförinnan, i ett anfall av idealistisk yra(?), meddelat Am överstelöjtnanten Oliver North (som arbetade med bl.a. vapenleveranserna till Iran under Iran/Irak-kriget) att han avsåg att koppla in FN angående USA's intentioner att samarbeta med Bofors för att i hemlighet kunna använda deras exportrutter via bl.a Syd-Korea för sin räkning.

Historier som onekligen får en kille som Chrille Pettersson att kännas väldigt liten...
















http://www.leopoldreport.com/Gene.wav (Palmemordet avhandlas först 18 min in i intervjun.)

lördag 2 mars 2013

mordjakten... forts.

Jo, jag var där. En halvtimme efter mordet kom jag och min flickvän körandes Sveavägen ned, förbi uppbådet. Vi förstod att det hänt något allvarligt. En kvart senare var vi hemma och knäppte vi på tv'n, eller om det var radion. Det framkom snart vad som hade hänt. Overklighetskänslorna blev påtagliga.
Jag beslöt att ta bilen och bege mig tillbaka till platsen, där på Sveavägen. Klockan kan ha varit runt ett på natten då jag parkerade bilen en liten bit därifrån. Jag gick fram till den lilla avspärrningen runt blodfläcken - och stirrade. Stirrade på Olof Palmes ännu färska blod där i snömodden. Tre, kanske fyra, poliser stirrade tillbaka på mig. Jag började röra mig bort för att försöka undgå deras intresse - det var bara jag och dessa poliser som befann oss där vid tillfället. En känsla gavs av att jag inte hade rätt att befinna mig där - ändå höll jag mig kvar - slog ett par lovar tills jag fått det att sjunka in, att detta var på riktigt.
Enligt L.G.W. Persson stämmer min lilla visit in på vad som senare kan ha resulterat i "fantombilden" - alla påstår att jag liknar den otäcka bilden. (Tack alla för det!)
Naturligt nog så har denna episod berett mig ett särskilt intresse för jakten på Palme-mördaren. Att jag vid  tidpunkten var taxichaffis i stockholm och som sådan senare även blev knivhotad av CP,  i min egen taxibil, kanske också ska nämnas.
En vårdag femton år senare kliver Christer Pettersson in i min buss vid hållplatsen utanför Solvalla. Det tog 0.1 sekunder att känna igen mannen, högst. Detta kan jämföras med Lisbet Palme som "bara" behövde behålla minnet under tre år. Jag kan bara vidimera att den mannens blick inte är av det slag man glömmer.

Vidare vågar jag påstå att mordgåtan i praktiken är löst - om än inte i juridisk mening bevisad.
Som en uppmjukning kan man - i fall av intresse- börja med att läsa följande  sammanfattning av "besvärande omständigheter" för denna vår numera framlidne tjackpundare.

OBS. Detta skall på intet vis läsas som ett angrepp mot amfetaminbrukare/missbrukare generellt, även om jag  personligen förkastar droger - generellt.

torsdag 28 februari 2013

Still going strong?


Kriminell, mentalt störd, impulsstyrd våldsman, mördare, med litet att förlora,
med fruktan som arbetsredskap. Välbegåvad, "missförstådd", hemma i mordkvarteren,
drogpåverkad och orädd.
Lägg till ett ovanligt särpräglat utseende som klickar in för flera vittnen på mordplatsen.

Motiv? Se L Tingström, inspärrad rättshaverist, bombman och tjack-provider.

Här: Svenska Mord och här: Christer Pettersson - del 12 - Folkhemmet