Han såg ut som en majbrasa i ansiktet. Tre dygn på Östersjön under vårsolen över en molnfri himmel sätter sina spår. Nu satt han och försökte dämpa svedan med en iskall öl på uteserveringen. En större lindring låg dock gömd i hans sprängfyllda plånbok. Visserligen var Sveakryssaren värd det femdubbla, men fyrtiotusen var ändå betydligt mer pengar än han någonsin tidigare hållit i sin hand.
Nu, efter två dagars ruvande i lägenheten hade svedan visserligen lugnats ned något, men färgen ville inte ge vika, endast skiftat något mot blått.
Dessa två dagarna hade varit fyllda av diskussioner. Hur förklarar man att man plötsligt antagit utseendet av en grillad blåmussla i ansiktet? I varje möte måste han kunna ge en begriplig förklaring på denna märkvärdiga metamorfos.
En gammal vän ifrån förr kom oturligt nog spatserande längs trottoaren.
- Vad fan har du gjort!?
- Ehh, jag råkade somna i solariet. Taivo anlade en allvarlig min för att förstärka trovärdigheten i sin utsaga.
- "Solariet"? Sen när har DU börjat med sånt?
- Det var Jannas idé. Janna nickade instämmande där hon satt och sippade på en paraplydrink strax intill.
- Du är ju brännskadad, har du visat upp dig för någon läkare?
- Äh, det går väl över. Jag är inte orolig.
Vännen suckade medlidsamt innan han tog adjö och knatade vidare med en påtaglig känsla av att det var något som inte stämde i detta ansikte. I denna utsaga.
*
