Fnitter (från saqopedia)

En lustinducerad bukreflex hos människa. Vanligen inträffande i händelse av subjektiva upplevelser av att någon eller några beter sig som om den eller de saknar rimlig koll på vad den eller de gör eller uttalar. Fenomenet leder till intermittenta serier av luftstötar som mestadels leds ut via näsgången. Även det orala partiet och i någon mån stämbanden kan engageras, varvid en mängd variationer av olika pys och "skrock"-ljud kan uppstå. Det föreligger ännu inga vetenskapligt vedertagna förklaringar till varför fnitter uppkommer eller dess funktion. Förekomsten anses, enligt M.Vernersson, överrepresenterad i juvenila gruppsituationer, och ytterligare så där man finner hög relativ kvinnlig representation ^{[källa behövs]}, vilket är delvis ifrågasatt av Charlotte och som enligt K. Byx kan antas vara en bedömning som representerar en grupp med hög relativ manlig representation...

Kategori: Skratt.

Plåtvelocipeden (en tragedi i ren i-lands-tappning)

Jag lärde mig cykla på en leksaksmoped från jultomten. En stor vinröd i pressad stålplåt och med skämmiga utstickande stödhjul och reglerbart knarr-ljud. Första utmaningen låg i att framställa en lagomt ödmjuk begäran om att få stödhjulen bortmonterade. Det gällde att inte såra någon genom att avslöja att man redan kunde cykla - så gott som. Framåt sensommaren beslöt jag ändock att ställa undan hela schabraket. Terminellt. Det var det sätt jag kunde komma på för att föra fram idén om att en helt vanlig cykel kanske inte skulle behöva vara något alldeles förryckt...

- Men har du redan tröttnat på att cykla? frågade mamma någon gång borta i oktober.
- Närå, eeh, den har nog bara fått slut på soppa, kanske jag svarade, varefter jag tillsåg att låta hobbykatalogen ligga uppslagen på cykelsidorna resten av det vinterhalvåret. Fast vid det laget drömde jag inte längre om endast en cykel. Nu var det en med rockstyre och limpa som gällde. Hade man bara limpa och rockstyre hade man allt, på den tiden. Men att kommunicera något sådant till föräldrar som inte ens kunde skilja på en cykel och en leksaksmoppe...

Ändå

vi älskar
att älska
hatar att hata
Dem vi älskar

Värme

Vissa av oss tror att vi lever av egen värme.
Det gör vi inte, vi inbillar oss bara.
Människan är en organism.
Take it, or leave it.
Sensmoral:
Ingen
.

Den inperfekta glöggen (jul igen)

Farfar linkar iväg med whiskyflaskan i högsta hugg, bort mot glöggrytan.
- Nä, vi ska inte behöva torka, säger han, med sin sedvanligt upphöjda torrhet.
- Vart ska du med whiskyn nu? Det är ju glögg du ska göra! Klagar mormor från köket. Han hör henne inte, han slår sig helt oberört ned och börjar arbeta med brännaren och alla andra detaljer som ingår i hans unika glöggframställning. Jag anmäler mig som frivillig hjälpreda - att springa efter tändstickor och vad mer som kan behövas. Då jag kommer tillbaka efter andra vändan - nu med bitsockergallret - finner jag honom tillbakalutad i stolen, med ett ansikte utslätat av uppgivenhet.
- Det är bara en gång om året jag gör det här, säger han klagande. Det är inte så lätt att komma ihåg alla delarna längre, lägger han till ännu mera uppgivet. Då ser jag att whiskyflaskan försvunnit från bordet. Jag vänder tillbaka till köket och möter mormors lika uppgivna ansiktsuttryck.
- Han har blivit så förvirrad, säger hon. Varför går han runt med whiskyn nu, nu när han ska ordna med glöggen!? Stressen lyser ur ögonen på henne.
- Brukar han inte spetsa den med lite whisky? Frågar jag.
- Nej, han har ju brännvinet där! Mormor återgår till spisen och lutfisksåsen. Whiskyn är som borttrollad.

Fotnot: Glögg kan göras på enbart brännvin, bränt nedsmält socker, kryddor och - i detta specifika fall - en liten skwätt whisky. (Då sockret bränns av avgår en del alkohol. Konsten ligger i att rätt bränna.)

Fotnot(2): Mormor ('tomte'mor)  hävdar vid upprepad kontroll - tvärsäkert - att whisky inte ingår i receptet...

Tillägg: "Farfar" är gift med "mormor"... (fråga inte...)

Telefonfantasi (udda)

- Det är inte bra för mig att må dåligt, jag blir väldigt självupptagen bland annat. Men då jag mår bra är det bättre.
- Du kanske kan utveckla - jag menar försöka hitta - ett bättre förhållande till döden?
- Hur menar du då? Har du något förslag?
- Jag vet inte, kanske att det går att avdramatisera?
- Öh, jo, men finns det något mer dramatiskt än att försvinna?
- Eller något skönare?
- Ja, jo, kanske det. Men jag gillar inte lik.
- Men om allt levande ändå ska dö, varför bråka egentligen?
- Därför att liv vill liv, liksom.
- Ok, håll på med det då.

- Det blir förresten ändå aldrig samma som att upptäcka en vevgrammofon i källarförrådet. Kasettband kan aldrig lukta som en stenkaka.
- Nej, det är klart.

Barnet i mej

Tänkte inte fira i år heller
Det gör mig inte längre säller
Men jag köpte en pastej som var äcklig
fast bättre än syltan som var förskräcklig
Mitt råd till alla som firar gris:
Handla inte på extrapris!