Bilsemester

Nä, det var på den där tiden då alla hippa ungdomar skulle åka runt i Europa i en handbemålad folkabuss. Problemet var att man måste vara några stycken för att ha råd med en sån där buss, och att man sedan skulle sitta och svettas med alla dessa - inuti den - i några veckor. Det vill säga då man inte skulle ligga hoprullade som crepes och huttra i den, om nätterna. Jag hade hört historierna, och även läst dem mellan raderna.

Jag kom då på att en smidigare lösning kunde vara att slänga in sängmadrassen i en vanlig kombi och fara iväg med bara flickvännen istället. Tvåsamhet var något så otidsenligt just då, att detta borde räknas som ä n d å mera hippt, resonerade jag. Min flickvän förhöll sig dock ganska kallsinnig till hela planen. Efter en hel del ansträngningar lyckades jag ändå förvandla en gammal mossgrön 404'a till det charmtroll som krävdes för att slutligen få henne med på tåget.

Jag stod för bilen och hon för kassaboken. Allt som förbrukades under färden fördes upp i boken för att kunna åstadkomma en exakt fördelning av utgifterna - ja, det som inte gällde själva bilen då (eftersom den ju var min egendom, liksom). Efter någon veckas skrapande i den där boken hade vi nått ner till Spanien. Mitt på landsvägen fick jag plötsligt nog. Jag hittade inga ord för det, utan det som istället hände var att högerfoten släppte gasen för att snabbt förflyttada sig till bromspedalen, där den blev kvar tills bilen stannat i väggrenen. Fortfarande utan ett ord lämnade jag både bil och flickvän för att fortsätta vägen till fots.

Det var en väldigt ogynnsam tid för tvåsamhet, då, vid slutet av sjuttiotalet.