torsdag 6 december 2012

En lång text om ingenting


När är en text färdig? Hur många efterjusteringar; strykningar, tillägg och omdisponeringar är det rimligt att bemöda en liten text med? Det lär knappast finnas nåt generellt att säga om den saken - alla har ju sitt personliga förhållningssätt och dito förutsättningar i sitt skapande - men själv gjorde jag en ganska intressant upptäckt häromveckan; Jag klickade på en en knapp i min bloggs statistik-'grej', benämnd "Alla". Där framgick det hur många besök varje enskilt inlägg hade haft alltsedan bloggens födelse för snart tre år sedan.

Upptäckten var att det gick att spalta inläggen efter antal besök och detta väckte ju förstås min nyfikenhet om vilket inlägg som skulle knipa  'all time high'  i den stenhårda konkurrensen med alla de trehundra andra - och det är här vi kommer in på upptäcktens själva betydelse; den positionen intogs nämligen av en text så kort att den faktiskt inte ens fanns...

Jo, jag lade faktiskt upp en text för dryga månaden sedan som hette Skriv om att gräva. Det var bara det att den bestod bara av det - det fanns ingen text. Vad som fanns var endast en kommentar, lämnad av mig själv, där jag förklarade att jag inte orkade komma på nåt mer att skriva om, och att jag tackade för mig så länge. Och även om intresset och alla ofantligt fina kommentarer som sedan hamnade där mer handlar om själva förekomsten av saqer, så uppväckte mitt ironiska fynd ändå frågan om hur att skapa värde med en text (less is more, or..?), eller i alla fall hur jag själv kan - eller inte kan - göra det.

Så, om någon eventuellt skulle ha undrat över varför det numera bara verkar trilla ur små flisor och vingspetsar - om någonting alls - ur mina fordom så vräkiga deltavingar och andra formationer, så kan en del av svaret ligga just häruti.

Eller någon helt annanstans.
Som ingenstans.
V.S.B.

10 kommentarer:

  1. Men! Vi var ju där så ofta för att vi ville tala om att vi gillar dig och sedan se om du hade svarat och i så fall hur! Det var ju inte för själva texten. Det var för själva dig.

    Och för att du inte skrev något annat på ett tag där.

    En sak med bloggtexter - de blir inaktuella så fort något annat ligger överst på sidan. Visst - några die-hard-fans kommer alltid att bläddra i arkivet och till och med (tack saqer) ha favoriter bland gamla inlägg men bloggtexter dör nästan lika snabbt som tidningstexter.

    Så övertolka inte det här. Redigerade texter är bättre texter. Och än viktigare:

    texter som finns är bättre än texter som inte finns.

    Välkommen tillbaka till de levandes skara. Snart skall du se att det växer ut deltavingar på dig igen.

    SvaraRadera
  2. Jag har ju missat både det och en massa andra inlägg både av dig och andra eftersom det bara inte går att få till allt ibland men frågan är befogad :-) Jag kan nog redigera i oändlighet om jag sätter den sidan till men ibland sticker det bara iväg...

    SvaraRadera
  3. Människa, vad är det som hänt? Sluta aldrig skriv. Människa, medmänniska, sluta aldrig skriva, vad som än händer gör inte det. Det du gör är betydelsefullt.

    SvaraRadera
  4. Instämmer i allt som Charlotte säger.

    SvaraRadera
  5. Alldeles in i döden trött, läser jag och håller med er andra.

    SvaraRadera
  6. Älskar dina flisor och dina deltavingar.

    SvaraRadera
  7. Det ligger något i att less is more och du brukar skriva föredömligt kort. Jag lär mig det aldrig.

    SvaraRadera
  8. Ibland är flisorna mer värda än de långa.. Det är väl helt enkelt så att vissa saker lämpar sig i kort format, annat inte. Det finns inget egenvärde i det långa.

    SvaraRadera
  9. ja det är ju intressant, men där var det väl mer kärleken till dig, som skrivare vi visade, än kärleken till textens frånvaro.

    SvaraRadera