Universalbokhyllan (repris)

Bokhyllan blev 4970 ljusår, endast. (Det lilla fragment av text som återstod efter att allt obegripligt nonsens hade kapats bort)
Nu återstod att sortera bort alla snarlika dubletter som bara skilde sig genom helt onödiga kronologiska variationer eller likalydiga ordval. Väl där återstod ännu fyra ljusår av bokhylla rymmande ALLT. Väldigt mycket läsning med tanke på att hyllan ändå fortfarande räckte drygt 100.000 gånger fram och åter till solen.
Något måste göras, och nu kom den stora utmaningen; att sortera bort all text som endast utgjorde nedkortade versioner av utförligare upplagor. Eftersom biblioteket fortfarande rymde alla med språket möjliga beskrivningar, även spänt över samtliga band, fanns här mycket att arbeta med. Många av de kortare framställningarna var förstås berättigade av andra skäl än just ur fråga om utförlighet. Ändå, hur många olika omfattande versioner beskrivande t.ex världens alla möjliga och omöjliga fläktljud var det försvarbart att ha med..?

Universalbibliotekets överintendent gnuggade länge sin panna för att finna råd på frågan. Slutligen uppdrog han åt sina tio miljarder medarbetare att under sextio generationer framåt arbeta heltid med att skumläsa litteraturen och därvid rensa ut allt som inte tycktes tillföra ett meningsfullt värde till samlingen. Efter tusen år av läsning var det dags för en utvärdering, vilken tog ytterligare tvåhundra år att åstadkomma. Resultatet pekade mot att metoden fungerat ypperligt - förutom det nedslående faktum att man endast hunnit gå igenom en bråkdel av materialet.
Överintendenten - nu den etthundrade i ordningen - var av det ihärdigare slaget och befallde att arbetet skulle fullföljas, oaktat ianspråktagande av tid!
Tre tusen år senare hade arbetarna skummläst och sållat sig igenom hela materialet och megaannumets troligen största globala fest ordnades för detta minst sagt historiska tillfälle.

Materialet innehöll nu endast enstaka beskrivningar av ALLT. Varken mer eller mindre,.Hyllängden var nedkortad till ynka 1/8-dels ljusår och spände därmed endast över åtta tusen hyllor över till solen. Vikten av alla böcker motsvarade ändå en mindre himlakropp, varför biblioteket fick anläggas i planetär form och kom att kallas Noom - en andra måne som fick tjäna till att motverka tidvattnet på det omsider översvämmande jordklotet.

*