Runlyktor

Det var under Thore Runstens tid som det beslutades att något måste göras åt de vikande födslotalen. Runsten hade länge varit sysselsatt med frågan och slutligen lyckats komma fram till en plan för hur den skulle kunna tacklas. Till en början hade hans förslag mest blivit bemött med skratt och även löje, men då inga andra förslag kom fram vann han med tiden fler och fler sympatisörer. Till slut hade det gått igenom i kommunstyrelsen.
Beslutet innefattade två samverkande delar. Dels ett dekret om att all gatubelysning inom bebyggda områden skulle nedsläckas från nio om kvällarna, dels ett åtagande att alla invånare i gengäld skulle hållas försedda med särskilda ficklampor att istället kunna lysa sin väg med. Denna del av beslutet hade ett särskilt tillägg - som också utgjorde själva kärnan i Runstens plan - lamporna skulle vara indelade i två olika slag: Grönlysande för gifta eller parlevande innevånare och rödlysande för singlar. Vidare utgick det ett påbud om att de med röda lampor vid tillfälle av intresse för ett sammanträffande med en annan av samma beskaffning skulle rikta sin lampa mot varje annan röd lampbärare längsmed vägen och att man därvid, om ljuset besvarades, var fri att närma sig varandra för en presentation.

Runsten med flera kommunpolitiker var mycket begeistrade och förväntansfulla över att få se vad utfallet skulle bli av detta. Men precis samtidigt med att man fått in leveransen på alla lampor damp det även ned ett beslut från landstingsfullmäktige om att man omedelbart måste lägga ned hela "knaseriet". - Ja, det stod faktiskt så.

Thore Runsten fick nöja sig med att låna sitt namn till dessa kulörta lampor som istället kom att bli uppskattade juldekorationer vid var mans port eller trädgårdsgång, i många år framöver. Alla var mycket roade av detta nya inslag, utom Thore själv som snart valde att lämna orten. I en liten tidningsnotis kunde han året därpå läsa att hans gamla hemkommun äntligen fått sensationellt stora barnkullar.

Någon förklaring angavs det inte.