Min katt fräser mycket sällan och väser gör han knappt alls. Han tycks inte känna aggressioner mot andra djur och rädd för dom blir han visst inte heller, åtminstone inte i första taget. Samtidigt är han så oerhört försiktig att någon rädsla sällan behövs. Skulle han ändå råka hamna i ett akut läge, ja då lättar han blixtsnabbt på det ess han har i ärmen, blottar sitt hemliga vapen. Som den gången när räven skulle till att försöka käka upp honom. Räven hade ägnat veckor åt att successivt närma sig honom ända tills hon en natt plötsligt gick till attack. Hon lyckades få fast käftarna runt bakhuvudet på honom men visste inte vad slags smärta som nu bereddes henne: Ett s k r i k så hiskeligt och smärtsamt öronbedövande att det ledigt skulle kunnat sätta en brunbjörn på flykten...
Den räven såg vi aldrig mer sen.
Han är en katt att vara stolt över, lille Lucas.
*
