"Nämen guuud lilla fisegrisen!", löd senaste kommentaren. Han var verkligen söt, det lilla skruttet, i randig mössa och med hemstickad kofta ifrån mormor.
Kvinnan, modern, som håller gossen är inte mindre intagande, med sitt breda leende under två självklart, stolt, skinande ögon. Åtta kommentarer hade det hunnit bli, alla med snarlikt innehåll.
Så vad kunde nu jag lämna för kommentar här, till detta barn jag inte fått se sedan häktningsförhandlingen i fjol.
Nej, vad som helst skulle omintetgöra allt det vackra.
