"Nämen guuud lilla fisegrisen!", löd senaste kommentaren. Han var verkligen söt, det lilla skruttet, i randig mössa och med hemstickad kofta ifrån mormor.
Kvinnan, modern, som håller gossen är inte mindre intagande, med sitt breda leende under två självklart, stolt, skinande ögon. Åtta kommentarer hade det hunnit bli, alla med snarlikt innehåll.
Så vad kunde nu jag lämna för kommentar här, till detta barn jag inte fått se sedan häktningsförhandlingen i fjol.
Nej, vad som helst skulle omintetgöra allt det vackra.
Kort text som greptag och vred om. Sådan man går och grunnar på en stund, berör. Mycket bra tycker jag.
SvaraRaderaStarkt. Berör.
SvaraRaderaVilket oväntat slut. Det fick mig att tappa andan.
SvaraRaderaOtroligt bra. Jag läste den flera gånger.
SvaraRaderaOväntat slut. Bra!
SvaraRaderaSkön knorr!
SvaraRaderaAng kommentar hos mig: Dagens vanföreställningar skapar morgondagens vuxna.
SvaraRaderaSnygg knorr
SvaraRaderaVilket slut!
SvaraRaderaSnyggt. Men varför tempusbytet mitt i?
SvaraRadera:) bra
SvaraRaderaSpännande och kul - var det "fisegrisen" som var det vackra som inte fick störas;-)
SvaraRaderaÅhhh, livets kontraster speglade på ett enkelt men kraftfullt vis!
SvaraRadera