Flip-flop

- Vad hon gjorde var att hon sparkade in dom i cykelstället där.
- Dom kanske var lite stora?
- Äh, men det handlade ju inte om det.
- Utan?
- Nä, dom vill ju vara barfota, det är ju så dom jobbar.
- Det hade du redan förstått låter det som.
- Ja visst, det är klart.
- Men nu så vill du alltså slippa all publicering av bilden?
- Ja, men vad tror du själv?
- Hm, det finns tyvärr vissa problem här.
- Jag skiter väl i om den hamnar på twitter eller var det nu var, men får jag se den bilden i NGM eller nåt liknande så kan du bara hälsa Ove att jag dödar honom.
- Är det så?
- Ja, och det vet han redan om.
- Guvernören i Sao Paulo ville visst ha dig till årets "paulista" ryktas det.
- Vad pratar du nu...
- Ja, citizen of the year, typ.
- Och hur kom han in i bilden nu? Flip-flop-mannen stelnar till en sekund innan han går över till att rota efter en cigarett. - Jag känner mig inte direkt upplagd för skämt här, kväser han fram medan cigaretten tar plats i mungipan.
- Bilden har även hamnat på facebook och lär visst delas av cirka femtontusen användare, däribland guvernören.
Flip-flop-mannen drar ett djupt halsbloss.
- Han behöver väl inte få veta vem jag är.
- Nja, bilden har tydligen blivit taggad också.
Flip-flop-mannen sätter nästan osynligt framtänderna i underläppen.
- Du är typ helgonförklarad därute!
- För att jag försökte freda mig från en teaterapa till gatunge?
- Dom ser det inte så. Dom tycker att bilden uttrycker något storslaget, nånting ...ja, nästan Jesu-likt.
- Så du tänker dig att jag ska bli nån slags nyuppstånden barfota-Jesus med hela Brasilien nu?
- NGM har redan hört av sig till Ove och mer eller mindre begärt att få in bilden till deras millenium picture contest. Dom höll den visst redan som favorit där, enligt Ove.
Flip-flop-mannen trycker ned sin redan varmrökta cigarett i en kaffekopp så att den går av.

- Ove var min assistent därnere. Han tog den där bilden med min kamera, framkallade den i mitt labb med min benägna hjälp. Om han ens för en sekund skulle överväga att använda copyrighten på den är han död, åtminstone som fotograf.
- Men herregud, försök lugna ned dig, alla älskar ju den här bilden.
Flip-flop-mannen tar upp den fortfarande rykande cigaretten igen men släpper den strax mot golvet och trampar till.
- Då ska jag berätta för dig vad som utspelade sig ungefär en halv minut efter att den där bilden togs.
- Men kan du inte strunta...
- Du ser träden längst borta till höger i bild. Där stod min bil, full med film och all möjlig utrustning. Inklusive ett par extra sandaler.
- Hahaha...
- Du kan skratta, men det som hände var att när jag äntligen lyckats ta mig tillbaka dit så var ju bilen förstås redan plundrad.
- Jag hörde talas om det, ja.
- Vi lyckades med lite tur stoppa en polisbil sen. Dom var hyggliga nog att köra oss till ett hotell i närheten. Bilen gick inte längre att köra nämligen.
- Oj, ja, så där kan det gå.
- Som om inte det vore nog så vägras vi sen att checka in på hotellet. Där möts vi nämligen av en stor neger som ställer sig som en mur och bara stirrar ned på mina bara fötter innan han med stora åthävor viftar ut oss på gatan igen.
- Okej.
- Har du försökt få en taxi stående barfota på gatan?
- Eh, näe.
- Jag fick gå i en halvtimme på brännhet asfalt, utstirrad, och med Ove småfnissandes bakom mig ända tills vi tagit oss tillbaka till det där jävla cykelstället igen.
- Kunde du inte köpt dig ett par nya skor?
- Inte barfota, inte i en storstad, inte i Brasilien. Ove erbjöd sig visserligen att handla ett par åt mig men jag ville ha mina egna skor.
Jag var stolt, kränkt.