Klockan var tre på eftermiddagen. Jakten mot stadens olika köpcentra var redan i full sving. Det var två grader och totalt vindstilla i luften. Allting var jämngrått. Allting var blött av fukt och gatan tjöt av nymonterade dubbdäck penetrerande den våta asfalten. Bussarnas väsnande dieselmotorer lämnade sina avgaser hängande i kväljande giftmoln.
Tove kunde inte hitta någonstans att vila sin blick, den ville bara fladdra mellan de förbipasserande bilarnas strålkastare. Fukten kröp ned längs nacken och hon förbannade sitt liv. Strax efter fyra hade hon tvingat sig upp ur sin varma säng bara för att konstatera att hon inte skulle hinna koka sig en kopp kaffe. Nu hade hon gjort sina timmar. Nu gällde det inte kaffe längre.
du ser tillbaka på ett liv och mitt har nästan inte börjat
-
Läser Hagman har "mina" två bord sitter mellan dem i kungatronen
det närmsta lycka om inte lycka det känns som när man ser på film och
somnar mitt i
...
8 timmar sedan
Ja mycket bra tycker jag, sorgset liv liksom.
SvaraRaderausch mörkt och ,,, ja mörkt
SvaraRaderabra
Koncentrerad tristess som kryper längs nacken. Bra.
SvaraRaderaLåter trist. Väl skrivet.
SvaraRadera