Klockan var tre på eftermiddagen. Jakten mot stadens olika köpcentra var redan i full sving. Det var två grader och totalt vindstilla i luften. Allting var jämngrått. Allting var blött av fukt och gatan tjöt av nymonterade dubbdäck penetrerande den våta asfalten. Bussarnas väsnande dieselmotorer lämnade sina avgaser hängande i kväljande giftmoln.
Tove kunde inte hitta någonstans att vila sin blick, den ville bara fladdra mellan de förbipasserande bilarnas strålkastare. Fukten kröp ned längs nacken och hon förbannade sitt liv. Strax efter fyra hade hon tvingat sig upp ur sin varma säng bara för att konstatera att hon inte skulle hinna koka sig en kopp kaffe. Nu hade hon gjort sina timmar. Nu gällde det inte kaffe längre.
först började andra delen av mitt liv firade med en kanelbulle
-
sen nådastöten
ger mig
i en värld där alla ljuger vill jag att du ska veta : mitt ja är ett ja
mitt nej är ett nej
och om du får möjligheten att ve...
3 timmar sedan
Ja mycket bra tycker jag, sorgset liv liksom.
SvaraRaderausch mörkt och ,,, ja mörkt
SvaraRaderabra
Koncentrerad tristess som kryper längs nacken. Bra.
SvaraRaderaLåter trist. Väl skrivet.
SvaraRadera