Man stjäl inte en paddel

"I natt" drömde jag att två pojkspolingar stal min roddbåt som jag har liggande här nere. Jag är ute och promenerar då jag plötsligt upptäcker dessa gossar ombord på en båt identisk med min "Summertime". Jag går ut på bryggan och hejar i förbifarten på gossarna medan jag böjer mig ned mot stäven på båten.
"Summertime" står det på bägge skrovsidorna. Då tar jag tag i stäven, drar med oväntad kraft upp hela förskeppet på pontonbryggan och tippar båten åt sidan så att spolingarna faller pladask ned i det iskalla vattnet.
Eftersom dom känner mig en smula så förstår dom direkt hela orsakssammanhanget och börjar simma bortåt istället för att omedelbart försöka rädda sig iland.
Befriad, av denna gnutta respekt, kliver jag så ombord och lägger ut båten ifrån land. Jag gör en snabb inventering av vad som finns kvar av utrustningen och gör mig sen redo att ro iväg med båten då jag åter får syn på de två gossarna, nu promenerandes dyngvåta tillbaka längsmed stranden - på väg hem till sina missanpassade föräldrar, tänker jag.
De stannar emmellertid upp helt kort för att meddela mig att de saker de lyft ombord kan jag få behålla. Jag konstaterar för mig själv att det enda jag sett som inte redan var tillhörigt mig var en paddel. Just precis vad som också saknats i båten sedan ett par månader då någon även knyckte paddeln jag hade där.
Jag svarar dem inte på annat sätt än att återuppta min rodd, bortåt. Bort mot en båt jag sett ungarna hålla till i förut och som jag förmodade tillhörde någon av deras föräldrar.
Där kastar jag in paddeln, återuppväckt i min frustration över att nån DJÄVEL stulit min paddel.
[Vilket f.ö. var med verkligheten överensstämmande]