Att snurra

Plötsligt känns det som man skulle kunna skriva om i stort sett vad som helst; snurra upp, snurra till, snurra hit och dit - säg mig vad som INTE snurrar! Visst, jag känner mig som en snurrig vandrare här på jorden men hela jorden, för att inte tala om universum, snurrar, och jag vet inte om jag ens vill träffa den som lyckats undgå detta.
Således tillägnar jag denna puff mig själv och alla snurriga puffpolare därute som oförtrutet fortsätter att kartlägga denna vår snurriga belägenhet.

Att leva är att snurra en stund.
Att skriva är att försöka ge snurr åt det,
så kanske ge yrseln fäste,
för en sekund.