Runt granen

Jens var minst i syskonkaran. En liten bortskämd sladd. Nu var det julklappsutdelning och alla var julfina och uppklädda. Jens med gulbrunrandig slips och fina yllebyxor med pressveck. Förväntmingarna stod på topp.
Efter en nästan olidlig väntan kom så den första presenten; Ett stort runt paket med ringlade snören över det skimrande omslagspapperet. I samma ögonblick som Jens tog tag i paketet förstod han att drastiskt skruva ned sina förväntningar.
Det var mjukt. Det vackra paketet vek sig och fingrarna sjönk in i nåt oformligt. En snabb genomgång av önskelistan gav inga träffar. Tveksamt skalade han så av omslagspapperet. Det som kom fram var en galondyna. En fyra centimeter tjock, bordsduksrutig dyna i gult och vitt.
- För att du ska nå upp till bordet, förklarade mamma Greta.
Jens som var för liten för både ironi och självdistans hamnade i shock. Hade dom inte fattat nånting? Inte sett den process som tagit honom ett helt liv att fullborda? Att han nu äntligen kunde sitta på en stol som alla andra - utan en trave med löjliga telefonkataloger under rumpan!
Jens fick inte fram ett ljud. Här fanns bara gråt och skam. Skam över att få ett sitthjälpmedel i julklapp. Gråt över att inte vara sedd.
En äppelstor klump fyllde strupen där han reste sig och flydde scenen.