Detta var inget nytt.
Vemod hade tagit plats som en trygg kamrat på färden.
Vemod gav förankring åt smärtan
över allt som låg utrunnet.
Ett ankare att fira ut
innan man gått ut för långt
.
Nymåne fågelkvitter broar av ingenting
-
modet att inte lova någon mer än du kan ge i stunden
en utsträckt hand inte för att hålla dig kvar
bara för sammansmältning
ingen tid längre fram dä...
18 timmar sedan

Oj då. Väldigt fint.
SvaraRaderaFullständigt underbar text.
SvaraRaderaHovpoet S. O. Saqer!
SvaraRaderaGillar skarpt, speciellt raden: över allt som låg utrunnet
SvaraRadera