Detta var inget nytt.
Vemod hade tagit plats som en trygg kamrat på färden.
Vemod gav förankring åt smärtan
över allt som låg utrunnet.
Ett ankare att fira ut
innan man gått ut för långt
.
ännu en dag utan allt
-
ett timglas som aldrig rinner ut
undervisar mig förlamad
måntimmar vrider ur
oceaner av ljus
logistiken: jag kräver ingen ingen kräver mig
förkro...
20 timmar sedan

Oj då. Väldigt fint.
SvaraRaderaFullständigt underbar text.
SvaraRaderaHovpoet S. O. Saqer!
SvaraRaderaGillar skarpt, speciellt raden: över allt som låg utrunnet
SvaraRadera