Detta var inget nytt.
Vemod hade tagit plats som en trygg kamrat på färden.
Vemod gav förankring åt smärtan
över allt som låg utrunnet.
Ett ankare att fira ut
innan man gått ut för långt
.
29 grader och hela staden andas ut jag gråter på toan äter pommes som om de
kunde skydda mig mot värmen
-
det som borde göra oss mänskliga har gjort oss till maskiner
kanske är det nu jag ger mig
fötter som inte vilat på 48 år
det dova ljudet av ännu en v...
20 timmar sedan
Oj då. Väldigt fint.
SvaraRaderaFullständigt underbar text.
SvaraRaderaHovpoet S. O. Saqer!
SvaraRaderaGillar skarpt, speciellt raden: över allt som låg utrunnet
SvaraRadera