Ett gig

Någon konsert var det väl inte direkt tänkt som. Vi skulle spela på Akalla Islamiska Ungdoms- och Kulturförening. Någon fritids-kulturansvarig på stadsdelsnämnden hade bestämt att det skulle hållas en kulturintegrerande dansafton i lokalen - en nedlagd ungdomsgård i botten på en halvsunkig 70-tals-länga - och vi var hyrda för att åstadkomma musiken. Pinnstolar och naken betong i det låga taket mötte oss. Någon scen fanns det inte men vi hade som väl var en gammal matta att ställa upp trumsetet på.
Vi hade en repertoar som sträckte sig från Kristallen den fina över Long Tall Sally till Tico-Tico no Fubá, och runt trehundra låtar däremellan. Däremot hade vi inte en endaste ton härstammande från världsdelar öster om Helsingfors. Kanske ingick detta också i avsikten med själva evenemanget.
Den lilla publiken lägrade sig på sina pinnstolar längst ned i ena änden av lokalen medan vi gjorde oss i ordning i den andra. Sedan utbröt helvetet. Akustiken var obeskrivlig. Det hade krävts minst femtio människor till därinne för att ens göra den uthärdlig. Ett par soc-tants-liknande kvinnor var allt vi lyckades få upp på dansgolvet - resten satt som paralyserade. En och en halv timma var det vi hade kontrakterat oss för och en och en halv timma av ljudinferno fick det så bli.
Modfällda kvitterade vi sedan ut gaget och packade oss iväg. En tänkt dansafton hade utmynnat i en ganska förskräcklig konsert. Nu, tjugofem år senare, har jag läst mig till att rättrogna muslimer inte får dansa - med det motsatta könet kanske skall tilläggas. Vad som gäller om de skulle vilja dansa "samkönat" är mera oklart. Vi vet bara att "sodomistiska" aktiviteter i flera muslimska länder fortfarande kan leda till både prygel och avrättning. Själv fick jag bara lite tinnitus.