Livet

Livet ja.
Mitt liv då kanske?
Eller de döda grässtråna under snön?
De lever ju också, på sitt sätt.
Eller stenarna, lever inte även de, om än något långsammare.
En dag är vi åter rymdstenar.
Sen kaskader av väteatomer.
Tills det börjar om.
Allt är liv.
Även min döda katt, vill jag påstå.
Det är bara det
att jag inte kan klia honom under hakan längre.