Universalbokhyllan (repris)

Bokhyllan blev 4970 ljusår, endast. (Det lilla fragment av text som återstod efter att allt obegripligt nonsens hade kapats bort)
Nu återstod att sortera bort alla snarlika dubletter som bara skilde sig genom helt onödiga kronologiska variationer eller likalydiga ordval. Väl där återstod ännu fyra ljusår av bokhylla rymmande ALLT. Väldigt mycket läsning med tanke på att hyllan ändå fortfarande räckte drygt 100.000 gånger fram och åter till solen.
Något måste göras, och nu kom den stora utmaningen; att sortera bort all text som endast utgjorde nedkortade versioner av utförligare upplagor. Eftersom biblioteket fortfarande rymde alla med språket möjliga beskrivningar, även spänt över samtliga band, fanns här mycket att arbeta med. Många av de kortare framställningarna var förstås berättigade av andra skäl än just ur fråga om utförlighet. Ändå, hur många olika omfattande versioner beskrivande t.ex världens alla möjliga och omöjliga fläktljud var det försvarbart att ha med..?

Universalbibliotekets överintendent gnuggade länge sin panna för att finna råd på frågan. Slutligen uppdrog han åt sina tio miljarder medarbetare att under sextio generationer framåt arbeta heltid med att skumläsa litteraturen och därvid rensa ut allt som inte tycktes tillföra ett meningsfullt värde till samlingen. Efter tusen år av läsning var det dags för en utvärdering, vilken tog ytterligare tvåhundra år att åstadkomma. Resultatet pekade mot att metoden fungerat ypperligt - förutom det nedslående faktum att man endast hunnit gå igenom en bråkdel av materialet.
Överintendenten - nu den etthundrade i ordningen - var av det ihärdigare slaget och befallde att arbetet skulle fullföljas, oaktat ianspråktagande av tid!
Tre tusen år senare hade arbetarna skummläst och sållat sig igenom hela materialet och megaannumets troligen största globala fest ordnades för detta minst sagt historiska tillfälle.

Materialet innehöll nu endast enstaka beskrivningar av ALLT. Varken mer eller mindre,.Hyllängden var nedkortad till ynka 1/8-dels ljusår och spände därmed endast över åtta tusen hyllor över till solen. Vikten av alla böcker motsvarade ändå en mindre himlakropp, varför biblioteket fick anläggas i planetär form och kom att kallas Noom - en andra måne som fick tjäna till att motverka tidvattnet på det omsider översvämmande jordklotet.

*

Populärvetenskap om oensamhet

Jag är lite osäker på om det här är sådant som kan intressera vanliga friska människor, så jag ska försöka hålla mig kort. Dagens tema lockade mig till att försöka åstadkomma en liten fördjupning på gårdagens kanske något luddiga försök att knyta ihop vanligt kaffe med den exotiska frågan om huruvida fiskmåsen Torsten skulle kunna ha en namne ute i universum. (Angående frågan om vi kan tänkas befinna oss inuti en atomkärna eller inte, ber jag att få återkomma vid senare tillfälle.)

Idag handlar det bara om ett enkelt försök att åskådliggöra ett stort tal som var uppe igår, nämligen 400.000.000.000.000.000.000.000. Talet ser ju inte helt oanständigt ut när man ser det som en liten radda med siffror sådär. Men ändå - hur mycket är det egentligen? Hur många stjärnor pratar vi om?
Ett grundproblem ligger i att stjärnorna - förutom att vara så inihelvete många - också är så extremt utspridda. Det skulle ta över hundratusen år för en snabb raket bara att nå fram till vår närmsta grannstjärna; Alfa Centauri. Efter ett fikastopp där kanske man vill fortsätta resan någon miljard år vidare in till centrum - av galaxen alltså - kanske kasta ett öga på svarta hålet eller vad man nu kan hitta på? Galaxen hinner snurra fyra varv under denna tid (det gäller att hålla reda på kursen!). Också värt att notera är att om du skulle välja att färdas i mera normal takt - säg 100 km/t, så tar det respektabla 300 miljarder år att komma fram. - Eller, "fram och fram", galaxen lär inte finnas kvar vid framkomsten...

Nej, men det är som sagt väldigt glest mellan alla fikastoppen därute. Men hur många potentiella anhalter har vi då att göra med? Jag kan erbjuda följande exemplifiering:

Vi samlar in alla universums stjärnor och packar ihop dem som prickar på en tapet. Sedan krymper vi tapeten så att varje stjärna endast upptar en fyrahundradels kvadratcentimeter av tapetytan. Väldigt småprickigt således. Sedan låter man samtliga tapetfabriker i världen ställa om all sin tillverkning till endast denna tapet. Efter hundra år så har man fått fram så mycket tapet att man kan fylla världens alla lastbilar och långtradare till bredden med bara tapetrullar. Sedan låter man dessa rulla ut tapeten efter sig så långt den räcker. Ett grovt överslag säger att det kanske kan täcka alla världens vägbanor, eller Saharas yta om man hade kunnat köra där istället. Sen räknar man på hur många prickar man sammanlagt har på denna mega-tapet. Då visar det sig att prickarnas antal utgör endast 0.08 PROMILLE ställt mot antalet stjärnor. (Suck)

Man överger således tapetfabrikerna och övergår till ett rent teoretiskt beräknande. Efter att man med en sådan metod klätt in hela jordklotet med de pixelstora prickarna finner man att detta inte heller förslår, utan att det går åt 195 jordklot - ytterligare - för att få plats med hela tapeten.

Jaha, det var vad jag hade för dagen.

Och: Det lär finnas ett språk där man bara har tre räkneord: "En", "några" och "många". Språkets utövare lär var ett lyckligt folk.

20 x 20 = 400 (prickar (stjärnor) per cm2)
400 x 10 000 = 4 000 000 (prickar (stjärnor) per m2)
4 000 000 x 1 000 000 = 4 000 000 000 000 (prickar (stjärnor) per km2)
4 000 000 000 000 x 510 072 000 = 2040 288 000 000 000 000 000 (prickar (stjärnor) på jordens yta)
2 040 288 000 000 000 000 000 / 400 000 000 000 000 000 000 000 -1 x 100 = -99,489928 (procentuell andel prickar (stjärnor) som inte fick plats på jordens yta)
100 / (-99,489928 + 100) -1 = 195 (Antal ytterligare jordklot som går åt för att rymma samtliga stjärnor (prickar) som lär ska finnas i vårt universum.

Opopulärvetenskapligt om kaffe

Jo, det var helt oapropå frågan jag fick om vart jag skulle på min semester som jag kom att tänka på detta med olika avstånd (har inte ens har klart för mig hur långt det är till Säffle) och att jag fått veta att det är omkring 13,7 miljarder ljusår till kanten av vårt universum , eller - "veta och veta" det är vad teleskopet säger i alla fall. Hubbleteleskopet alltså. Det teleskopet har nämligen ägnat ett halvår åt att utforska och återge en liten, liten, sugrörssmal fläck på himlen kallad "Hubble Ultra Deep Field". Bilden (se delförstoringen ovan) avslöjar att det finns omkring tusen miljarder galaxer därute. Och att varje sådan galax, likt vår egen Vintergata, antas innehålla runt fyrahundra miljarder stjärnor, vilket fick mig att tänka på att - och nu talar jag endast till den matematiskt intresserade läsaren - man kan anta att vårt lilla Big BANG-universum torde innehålla sammanlagt fyraundra-tusen miljarder, miljarder stjärnor.

Så?

Jo, att kanske att det då också kan finnas ännu en fiskmås vid namn Torsten därute, precis som han på granntaket här?

Eller så bor vi redan i en atomkärna i ett litet virus i en liten loppa som just hoppat in i hans näbb?

Eller?

Jag vet inte.

Eld

vi brinner upp
.

tid (1)

Finns det kvar några fungerande digitalur på vår jord år 11111, tror du?
Skulle nästan kunna tänka mig att köpa en sån där kryofiering bara för att få tina upp i november det året. Sätta mig och glo på min klockradio när den når 11.11:11 11-11 11111... Ha!
Det vore grejer det.
Du e så tyst.
Soverru?

tid

före

efter.

Runlyktor

Det var under Thore Runstens tid som det beslutades att något måste göras åt de vikande födslotalen. Runsten hade länge varit sysselsatt med frågan och slutligen lyckats komma fram till en plan för hur den skulle kunna tacklas. Till en början hade hans förslag mest blivit bemött med skratt och även löje, men då inga andra förslag kom fram vann han med tiden fler och fler sympatisörer. Till slut hade det gått igenom i kommunstyrelsen.
Beslutet innefattade två samverkande delar. Dels ett dekret om att all gatubelysning inom bebyggda områden skulle nedsläckas från nio om kvällarna, dels ett åtagande att alla invånare i gengäld skulle hållas försedda med särskilda ficklampor att istället kunna lysa sin väg med. Denna del av beslutet hade ett särskilt tillägg - som också utgjorde själva kärnan i Runstens plan - lamporna skulle vara indelade i två olika slag: Grönlysande för gifta eller parlevande innevånare och rödlysande för singlar. Vidare utgick det ett påbud om att de med röda lampor vid tillfälle av intresse för ett sammanträffande med en annan av samma beskaffning skulle rikta sin lampa mot varje annan röd lampbärare längsmed vägen och att man därvid, om ljuset besvarades, var fri att närma sig varandra för en presentation.

Runsten med flera kommunpolitiker var mycket begeistrade och förväntansfulla över att få se vad utfallet skulle bli av detta. Men precis samtidigt med att man fått in leveransen på alla lampor damp det även ned ett beslut från landstingsfullmäktige om att man omedelbart måste lägga ned hela "knaseriet". - Ja, det stod faktiskt så.

Thore Runsten fick nöja sig med att låna sitt namn till dessa kulörta lampor som istället kom att bli uppskattade juldekorationer vid var mans port eller trädgårdsgång, i många år framöver. Alla var mycket roade av detta nya inslag, utom Thore själv som snart valde att lämna orten. I en liten tidningsnotis kunde han året därpå läsa att hans gamla hemkommun äntligen fått sensationellt stora barnkullar.

Någon förklaring angavs det inte.