söndag 17 februari 2013

Livet


Livet ja.
Mitt liv då kanske?
Eller de döda grässtråna under snön?
De lever ju också, på sitt sätt.
Eller stenarna, lever inte även de, om än något långsammare.
En dag är vi åter rymdstenar.
Sen kaskader av väteatomer.
Tills det börjar om.
Allt är liv.
Även min döda katt, vill jag påstå.
Det är bara det
att jag inte kan klia honom under hakan längre.

Upplagd av kl.
Etiketter:

8 kommentarer:

  1. Iris17 februari 2013 kl. 02:44

    Vilken bra text. Fint om katten också.

    SvaraRadera
  2. Anders17 februari 2013 kl. 08:49

    Slutsats: Även döden är livet...

    SvaraRadera
  3. Kalle Byx17 februari 2013 kl. 09:10

    Ja det är väl så. Till och med döden...

    SvaraRadera
  4. Sara Malm17 februari 2013 kl. 11:14

    Bra text, allt är verkligen livet :)

    SvaraRadera
  5. Charlotte17 februari 2013 kl. 12:58

    Inte illa. Allt lever. Du lever också saqer.

    SvaraRadera
  6. http://tittelina.blogspot.com17 februari 2013 kl. 14:44

    Alla består vi av stjärnstoft, tycker jag känns vackert. Fint det där med katten :-).

    SvaraRadera
  7. Grå papegoja17 februari 2013 kl. 15:41

    En dag är vi åter rymdstenar

    SvaraRadera
  8. Genyvy20 februari 2013 kl. 21:59

    Ja, och det är ju förjävla trist. Att du inte kan klia honom under hakan längre menar jag. Jag har ju katten kvar, han är så fin.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)