måndag 14 mars 2011

Från Liljeholmsbron

Så gnistrande var aldrig havet
där isbrytaren plöjde
genom isen fram

Solen,
måsarna och våren

jämt så gudomlig

att själva satan
smyger sig ned
i havens djup.

Sov du kalla
vinter
sov

*

14 kommentarer:

  1. Ja jag längtar till våren så det skriker i kroppen. Vackert. Jag vet inte om du skriver "genom isen fram" av någon speciell anledning (jag har dåliga kunskaper i diktning) men annars tycker jag att det låter bättre att läsa "fram genom isen" :-).

    Tack för din kommentar igår. Nej, jag fattar inte heller varför jag kallade texten "hur svårt kan det vara". Tror att det var så att jag från början tänkt mig en annan historia, men texten flög iväg åt ett helt annat håll.

    SvaraRadera
  2. Ethel; Tack! Men sången kräver &så ha sitt, var idén:)

    SvaraRadera
  3. "genom isen" (utan "fram") får jag att stämma med sången

    SvaraRadera
  4. Uppskattar att du lyckades med det tema jag övergav. :)
    Gillar din text.

    SvaraRadera
  5. Var också inne på det temat men lyckades inte. Det gjorde du.

    SvaraRadera
  6. Hoppas vintern somnar snart :)
    Gillade texten väldigt mycket.

    SvaraRadera
  7. tycker verkligen om balansen mellan ljus och mörker, satan och gudomligt. mycket bra!

    SvaraRadera
  8. Fantastiskt fångat! Scenen, texten, sången. Ja, allt.

    SvaraRadera
  9. Hej!
    Detta tycker jag om mkt! Passar mig utmärkt!
    Med eller utan sång
    kram

    SvaraRadera
  10. Snyggt, gillar den delen "att själva satan
    smyger sig ned
    i havens djup."

    SvaraRadera
  11. Jag hade en kompis som bodde vid Liljeholmsbron. Det kändes lite så.

    SvaraRadera