måndag 9 maj 2011

Ljungen trivdes i ljuset

.
Älskade sommarhus
ack, dessa ljuva dofter
som blixtar
sensoriska sensationer

Sedan ljuden
av skrikande spik
brinnande papp
och teglens dunsande
mot marken

Kvar är granitblocken
stora talande
orubbliga vittnen

om dövslagna
människor

.

9 kommentarer:

  1. Så kan de va på landet, både skön tystnad och ljud av flitigt byggande. Tystanden kan vara bedövande :-). Säger som Pia: snyggt!

    SvaraRadera
  2. "dofter/som blixtar"? Aaah, är det för att dofterna kommer i minnet snarare än i verkligheten? Blixtrar till i medvetandet, typ? Annars gillade jag de skrikande spikarna bäst.

    SvaraRadera
  3. Du leker så lätt med orden. Lysande tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Håller med marmoria. Sällan har spikar känts så levande! Riktigt stiligt knåpat.

    SvaraRadera
  5. du talar så stort, tidlöst, ljuvligt att läsa!

    SvaraRadera