tisdag 10 maj 2011

Papprena_papperna_papprerna_papperena_papperen_pappren

...

Papprena låg i små travar lite överrallt. Travar som inte var signifikanta på annat vis
än att de i regel tillkommit inom ett rimligt avgränsat tidsspann. Färg, form, smuts
och även dammkvalitet gav ungefärlig vägledning vid åldersbestämningen av en hög.
Att plocka upp högen för att avläsa exakt vad den innehöll kostade honom enorm
ansträngning. Oftast utan att leda till annat än att de ursprungliga spåren hade blivit
rubbade.

I bokhyllan utgjorde raden av fulla permar ett slags monument över den tid då han
ännu uppfattat samlandet och ordnandet av papper som en rimlig uppoffring, en
naturlig handling för att kunna känna sig i kontroll över situationen. När alla
pärmar så en gång fyllts till brädden och talet om "det papperslösa samhället"
hunnit florera något decenium hade Åke bestämt sig: Nu får det vara slutsamlat!
Nu, tio år senare, hade han bara att konstatera förrödelsen efter sin ödesdigra
missbedömning.
..

9 kommentarer:

  1. Å, jag gillar den här, med dom ursprungliga spåren som rubbas.

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa din berättelse. Underhållande. Första stycket speciellt, kluriga meningar som jag gillar.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med Tisteln - ditt språk är härligt!

    SvaraRadera
  4. Svar på din fråga. Jag vet inte. Hittade den på vinden. Men det står Universal på den.

    SvaraRadera
  5. Underbar som alltid! Håller med Lillemor.

    SvaraRadera