Åmen

- Bilar kan gå väldigt fort, tycker man, så länge man då inte börjar jämföra med flygplan som går tio gånger så fort. Där kan vi å andra sidan verkligen börja tala om hastighet, så länge man då inte skulle jämföra dem med själva jorden, som faktiskt går hela hundra gånger snabbare - ändå! Nu pratar vi alltså på riktigt, fort. Men gissa en grej, sa T till sist;

- Var sätter man upp fartskyltar?

Vi hann knappt söka varandras blickar innan han började gurgla, flämta och därpå överskölja oss med skrik av skratt. T's eget typiska skratt över sin egen förträffligt torra humor. J avbröt honom, pekade med hela armen ut genom bilrutan samtidigt som han grabbade tag i T;

- TITTA vi är på månen!

Det blev helt tyst i flera sekunder medan de tittade forskande på varandra, hur skulle de göra nu? Vem ska skratta och åt vad eller vem - eller inte alls? Y, som bara suttit tyst och lyssnat, vände sina två jätteögon mot mig och frågade istället, med viss ängslan;

- Va iggej åmen?

Så kom det sig att i denna familj heter det inte längre vägskylt. Det heter åmen. På riktigt alltså. Enda problemet är att man måste försöka berätta den här historien gång på gång så fort någon stackars oinvigd passagerare undrar varför vi pratar om trafikskyltar som "omen".


En text som spårade ur till ett litet, om än kanske blekt,  försök till hyllning av en av mina  favvobloggare.